SVEN ZETTERBERG/CHICAGO EXPRESS – PERMANENTLY BLUE – 1995
Permanently Blue blev efter bara en genomlyssning min favoritskiva för dagen och lite till. Vilken röst han har Sven Zetterberg. Hans balansgång mellan blues och soul är bara så sanslöst fräck, eller läcker menar jag, man smälter ju. Det är så här riktigt bra musik ska låta, det är musik man kan njuta till.
Sedan tidigare har jag inget förhållande alls till Sven Zetterberg och Chicago Express. Jag har bara noterat hans närvaro utan att sen intressera mig mer för det.
Hemska tanke ett - jag tror till och med jag bläddrat förbi hans skivor i begagnatbackarna utan att ens fundera på att köpa dem.
Hemska tanke nummer två - Jag har säkert missat konserter jag borde sett men aldrig tänkte tanken att gå på.
Hemska tanke nummer tre – jag hittade Permanently Blue på en loppis ihop med en massa andra Sven Zetterberg-skivor. Jag köpte bara den och en till, borde så klart slagit till och tagit allihop.
Men man är ju inte sämre än att man kan bättra sig. Jag kommer nu att lyssna på Permanently Blue tills öron blir röda och trumhinnorna svullnar och blir såriga av all denna smäktande blues.
Hemskt att skivan inte finns på vinyl, är min tanke nummer fyra. Läste på Sven Zetterbergs hemsida att artister som Little Richard, Mick Jagger och Sonny Boy Williamson formade hans stil. Sämre förebilder kan man ju ha.
Nr: 161/CD
Permanently Blue blev efter bara en genomlyssning min favoritskiva för dagen och lite till. Vilken röst han har Sven Zetterberg. Hans balansgång mellan blues och soul är bara så sanslöst fräck, eller läcker menar jag, man smälter ju. Det är så här riktigt bra musik ska låta, det är musik man kan njuta till.
Hemska tanke ett - jag tror till och med jag bläddrat förbi hans skivor i begagnatbackarna utan att ens fundera på att köpa dem.
Hemska tanke nummer två - Jag har säkert missat konserter jag borde sett men aldrig tänkte tanken att gå på.
Hemska tanke nummer tre – jag hittade Permanently Blue på en loppis ihop med en massa andra Sven Zetterberg-skivor. Jag köpte bara den och en till, borde så klart slagit till och tagit allihop.
Men man är ju inte sämre än att man kan bättra sig. Jag kommer nu att lyssna på Permanently Blue tills öron blir röda och trumhinnorna svullnar och blir såriga av all denna smäktande blues.
Hemskt att skivan inte finns på vinyl, är min tanke nummer fyra. Läste på Sven Zetterbergs hemsida att artister som Little Richard, Mick Jagger och Sonny Boy Williamson formade hans stil. Sämre förebilder kan man ju ha.
Nr: 161/CD
Min morbror tog med mig på en Chicago Express-spelning typ 1990. Minns inte så mycket mer än att visserligen var bandet kompetent, men Sven Zetterberg själv kändes mycket större än de andra. Det var liksom han som var något utöver det vanliga. Inte bara hans sång och gitarrspel, utan hela hans uppenbarelse.
SvaraRadera