RUFUS ZUPHALL - WEIß DER TEUFEL – 1970
Rufus Zuphall är inte tyskarnas svar på Jethro Tull. Men möjligtvis är de ett av svaren, det fanns många band i Tyskland i slutet av 60-talet som gjorde anspråk på samma sound som Ian Anderson och hans gossar.
Rufus Zuphall har inte särskilt mycket med musikal eller George Gershwin att göra heller. Det är nog en tillfällighet att bandets flöjtist halkar in på det spåret mitt i 18-minuterseposet Weiß der teufel.
Det stycket är ganska rörigt, men det blir roligt. Rufus Zuphall släpper sen den där idén ganska fort och går sen över på andra – tyngre, konstigare, psykedeliska saker. Weiß der teufel betyder ungefär ”djävulen vet” på svenska. Och fan vet vad planen var egentligen. Om det fanns någon.
Weiß Der Teufel är dock inte den här LP:ns allra fräckaste spår. Det klarar Rufus Zuphall av redan på förstasidan.
Där river de av en rad fräcka bluesrocklåtar, klart influerade av Jethro Tulls This Was och Stand Up.
Men det finns också inslag av jazzrock, som kollegorna Out Of Focus, psykedelia och ett litet, litet stänk av (tysk) schlager(!). Visst låter det märkligt?
Det är det också, Weiß Der Teufel är en konstig LP, fan vet. Det är synd att påstå att Rufus Zuphall hör till de legendariska tyska krautrockbanden som mestadels opererade hemma i Tyskland under det sena 60-talet och början av 70-talet.
Bandet hann aldrig bli någon ”legend”. De gjorde bara två LP-skivor, den sista skivan kom 1971 och fick namnet Phallobst. Den ska vara riktigt bra påstår flera kännare. Jag påstår att deras första skiva också är en kanonplatta.
Original-LP:n är naturligtvis ohyggligt svår att hitta. Jag är inte alls säker på att ett enda exemplar av Rufus Zuphalls debutskiva exporterades till Sverige. Den här reissueupplagan var inte lätt att få tag på den heller.
Nr: 1933/2222
Rufus Zuphall är inte tyskarnas svar på Jethro Tull. Men möjligtvis är de ett av svaren, det fanns många band i Tyskland i slutet av 60-talet som gjorde anspråk på samma sound som Ian Anderson och hans gossar.
Det stycket är ganska rörigt, men det blir roligt. Rufus Zuphall släpper sen den där idén ganska fort och går sen över på andra – tyngre, konstigare, psykedeliska saker. Weiß der teufel betyder ungefär ”djävulen vet” på svenska. Och fan vet vad planen var egentligen. Om det fanns någon.
Där river de av en rad fräcka bluesrocklåtar, klart influerade av Jethro Tulls This Was och Stand Up.
Men det finns också inslag av jazzrock, som kollegorna Out Of Focus, psykedelia och ett litet, litet stänk av (tysk) schlager(!). Visst låter det märkligt?
Det är det också, Weiß Der Teufel är en konstig LP, fan vet. Det är synd att påstå att Rufus Zuphall hör till de legendariska tyska krautrockbanden som mestadels opererade hemma i Tyskland under det sena 60-talet och början av 70-talet.
Bandet hann aldrig bli någon ”legend”. De gjorde bara två LP-skivor, den sista skivan kom 1971 och fick namnet Phallobst. Den ska vara riktigt bra påstår flera kännare. Jag påstår att deras första skiva också är en kanonplatta.
Nr: 1933/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar