Man behöver inte alla skivor med Grand Funk

GRAND FUNK RAILROAD – GRAND FUNK LIVES – 1981

Fem år tog det innan Grand Funk Railroad fick till en återförening efter zappaproducerade Good Singin´ Good Playin´. Resultatet blev Grand Funk Lives.

Det är ett album som ställer frågor.
Varför?
Var det verkligen nödvändigt?
...och...
Lever Grand Funk? Gör de..?

Svaret på de sista frågorna är nej. Världen behövde inte höra mer av det ondskefullaste kristna rockband som någonsin sett dagens ljus. Grand Funk Lives lever inte. Det är en riktigt tråkig LP som bara överträffas av Grand Funk själva på uppföljaren två år senare, What´s Funk.

Men jag sänder ändå en religiöst tacksam tanke till Mark Farner och hans polare. Det var efter Grand Funk Lives jag kom fram till en ny grundregel för mitt skivsamlande.

Jag insåg att man inte behöver alla skivor med en särskild artist för att skivsamlingen ska kännas komplett. Man kan med gott samvete rensa ut de skivor man inte gillar så att det ges plats för nya och betydligt roligare skivor.

What´s Funk fick lämna skivsamlingen för länge sedan. Den åkte ut i samma runda som Doobie Brothersskivorna One Step Closer och Minute By Minute samt en trave med med Michael McDonaldskivor jag av någon anledning köpt på mig men aldrig lyssnat på.

Grand Funk Lives fick dock stå kvar, då. Men eftersom jag lyssnat på den nu igen funderar jag på att ompröva det beslutet. Det är ingen rolig skiva. Det är ingen bra reunion-platta.

En sund tanke är att påstå att Good Singin, Good Playin´ är den sista nödvändiga LP:n med Grand Funk Railroad.

Nr: borttagen ur samlingen, säljes.