Psykedelisk jazzrock i sista stadiet

CATAPILLA – CHANGES – 1972

Tjutande saxofoner, galna gitarrsolon och en sångerska, Anna Meek, med en mycket märklig röst. Redan när jag skrev de första raderna av denna text insåg jag att jag höll på att upprepa mig.

Jag var inne på exakt samma spår som när jag skrev om Catapillas första LP från 1971. Changes är den andra och sista. Jag var inte fel ute, LP:n är nästan identisk med sin föregångare trots sitt namn. Psykedelisk acid-jazzrock i sista stadiet.

Långa låtar, märkliga melodivindlingar som börjar på en plats och slutar någon helt annanstans. Musiken är atmosfärisk, förförisk, hypnotisk, men samtidigt skrämmande, mörk och dystopisk.

Mullrande keyboards, en knastertorr saxofon, en fräck och hänsynslös gitarr tämjda av Anna Meeks säregna men dominanta röst. Catapilla har mer med Munchs Skriet att göra än med impressionisternas ljusrosa världsbild.

Musiken är inte direkt njutbar för den som hör bandet för första gången. Men det är garanterat en upplevelse att lyssna på Catapilla, om det är bandets första LP eller deras sista har nog ingen större betydelse. Skillnaden är marginell.

Det blev bara två LP-skivor för Catapilla, efter Changes upplöstes bandet och försvann nästan spårlöst ur rockhistorien.

Saxofonisten Robert Calvert lär dock senare spelat tillfälligt med kultbandet Gong. Sångerskan Anna Meek lär dock ha lämnat musikbranschen efter att Catapilla upplösts.

Nr: 1694/2222