DZYAN – ELECTRIC SILENCE – 1974
Bakom det groteska skivomslaget döljer sig en av krautrockens stora verk, Dzyans tredje och sista album. Avantgardistisk jazzrock i sista stadiet, närmare konstmusik än rock, men effektfullt och stämningsskapande. Det här är så nära man kan komma krautrockens kosmiska ägg, kärnan och ursprunget.
Man skulle kunna jämföra Dzyans album med grupper som Agitation Free, Embryo, Mythos och Annexus Quam, men det räcker inte. Dzyan är trippigare, längre ut i världsrymden och om möjligt än mer experimentellt.
Bland annat arbetar gruppen här med en rad österländska instrument, samtidigt som de också bygger andra låtar på ”traditionell” krautrock med mycket gitarr, orgel och mellotron.
Musiken blir på så sätt synnerligen effektfull och Electric Silence en sån där LP det inte går att slita sig från när den väl hamnat på skivtallriken.
Om man vill kan man naturligtvis placera Electric Silence i samma fack som hippieband som Quintessence och liknande, men det är nästan så jag vill påstå att Dzyan skapade sin helt egen genre.
Jag tror definitivt inte att alla uppskattar Dzyan. Men jag kan inte göra annat än att rekommendera denna fascinerande LP.
Nr: 1305/2222
Bakom det groteska skivomslaget döljer sig en av krautrockens stora verk, Dzyans tredje och sista album. Avantgardistisk jazzrock i sista stadiet, närmare konstmusik än rock, men effektfullt och stämningsskapande. Det här är så nära man kan komma krautrockens kosmiska ägg, kärnan och ursprunget.
Musiken blir på så sätt synnerligen effektfull och Electric Silence en sån där LP det inte går att slita sig från när den väl hamnat på skivtallriken.
Om man vill kan man naturligtvis placera Electric Silence i samma fack som hippieband som Quintessence och liknande, men det är nästan så jag vill påstå att Dzyan skapade sin helt egen genre.
Jag tror definitivt inte att alla uppskattar Dzyan. Men jag kan inte göra annat än att rekommendera denna fascinerande LP.
Nr: 1305/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar