AMON DÜÜL II – VIVE LA TRANCE – 1973
Vad Amon Düül II-låten Mozambique har med det afrikanska landet att göra är oklart. Men att det ett av de mest intressanta spåren på detta tyska rockkollektivs sista stora album, det vet jag.
Varför Amon Düül II själv envisades med att kalla Vive La Trance för ett glamrockalbum är också dolt i tidens dunkel. Man skulle möjligtvis kunna påstå det efter att ha sett bilderna på baksidan där bandet åtminstone ser ut som glamrockare.
Men glam är det sista Amon Düüls låtar någonsin kommer att bli, trots att Vive La Trance markerade en övergång till ett mer kommersiellt sound.
Det är fortfarande krautrock, men till skillnad från album som Yeti, Tanz Der Lemminge och Wolf City är låtarna betydligt kortare och inte alls lika experimentella.
Undantaget är sista låten på a-sidan, Mozambique, som byggs upp till ett åtta minuter långt suggestivt inferno. Tillsammans med första spåret på b-sidan, sex och en halv minut långa Apocalyptic Bore, är det mina favoriter på LP:n.
Äntligen, säger kanske en och annan, ett tillgängligt och tämligen lättlyssnat Amon Düül-album, det var på tiden!
Kanske är det en platta att börja med för den som inte är familjär med Amon Düül-gänget. Jag är dock inte helt övertygad om skivans storhet.
Visserligen är det ett album jag gärna lyssnar på och njuter av att få höra, men jag saknar bandets mer vågade och fantasifulla experimentella sida.
Dessutom, nu när man har facit i hand, vet man ju att Vive La Trance var föregångare till plattor som Pyragony X, Almost Alive och Only Human, skivor som anses vara det värsta skräp Amon Düül II någonsin gav ut.
Nr: 66/2222
Vad Amon Düül II-låten Mozambique har med det afrikanska landet att göra är oklart. Men att det ett av de mest intressanta spåren på detta tyska rockkollektivs sista stora album, det vet jag.
Men glam är det sista Amon Düüls låtar någonsin kommer att bli, trots att Vive La Trance markerade en övergång till ett mer kommersiellt sound.
Undantaget är sista låten på a-sidan, Mozambique, som byggs upp till ett åtta minuter långt suggestivt inferno. Tillsammans med första spåret på b-sidan, sex och en halv minut långa Apocalyptic Bore, är det mina favoriter på LP:n.
Kanske är det en platta att börja med för den som inte är familjär med Amon Düül-gänget. Jag är dock inte helt övertygad om skivans storhet.
Visserligen är det ett album jag gärna lyssnar på och njuter av att få höra, men jag saknar bandets mer vågade och fantasifulla experimentella sida.
Dessutom, nu när man har facit i hand, vet man ju att Vive La Trance var föregångare till plattor som Pyragony X, Almost Alive och Only Human, skivor som anses vara det värsta skräp Amon Düül II någonsin gav ut.
Nr: 66/2222
Det är sådär 40 år sedan jag fick tag på denna och fortfarande får jag gåshud vid varje uppspelning.
SvaraRaderaMozambiqe blev av med pourtugiserna 1975, tror jag. Därför förekommer textrader som, bättre att dö som en fri man än att dö som en slav.
Efter att ha lyssnat på "Vive La Trance" igen, undrar jag bara, är inte "Pig Man" och "She's a Woman", väldigt lika?
SvaraRadera