Gilmour nästan Pink Floyd

DAVID GILMOUR – DAVID GILMOUR – 1978

”I brist på bröd får man äta limpa”, som farsan alltid brukade säga... Vid tillfällen när jag vill höra något pinkfloydiskt men inte orkar med Pink Floyd, brukar jag nån gång ibland plocka fram David Gilmours soloplatta från 1978.

Det är inte Pink Floyd, men ganska nära. I alla fall om man nöjer sig med David Gilmours lite atmosfäriska gitarr och inte saknar Waters bitska texter. Då är den här skivan okej.

Den kom ut samma år som Animals, men har inte särskilt många likheter med denna gigant att göra. Framför allt nöjer sig herr Gilmour med att göra betydligt kortare låtar.

Sen är det väl, om man ska vara gnällig, inte riktigt lika roligt att lyssna på, även om herr långhårige gitarristen verkar vara på väldigt gott humör.

Kanske beror det på att jag inte tycker han fått till det i sitt låtval. Gilmour gör det så klart väldigt stämningsfullt och vackert, men det där bettet och drivet som Pink Floyd hade de där åren saknas.

Så den här skivan sorterar jag in under avdelningen ”trevligt”. Några låtar värda att minnas kan jag inte plocka fram.

Nr: 1597/2222