Slynglar i Ramones fotspår

DICKIES – DAWN OF THE DICKIES – 1979

Det är här Dickies mördar Moody Blues-klassikern Nights In White Satin. De gör det i ett rasande punktempo och förvandlar Justin Haywards gamla goding till oigenkänlighet.

Hädelse så klart, men jag kan inte låta bli att tycka om Dickies ändå. På den här skivan, som är deras andra, verkar de fortfarande så oskyldiga och naiva att de kommer undan med allt.

Det är dessutom en ganska kul LP. Amerikansk gladpunk från det sena 70-talet i samma anda som Ramones men inte alls med den tyngden.

Sätter man in den här skivan i samma fack som The Knack och Dictators hamnar man mer rätt. Vi kan väl kalla det tuff power-pop, eller new wave som folk sa i England på den tiden.

Fan Mail blev en hyfsat stor hit och jag tror det var med den låten Dickies blev kända i Sverige. Eller så var det med hjälp av samlingsplattan Rock 80 folk fick upp upp ögonen för de här slynglarna.

På den tiden fnyste en och annan ganska kraftigt åt amerikanska punkband. Man tyckte de var ganska mjäkiga. I jämförelse med Sex Pistols och Stiff Little Fingers var det ju pop.

Men nu för tiden har jag mer överseende. Den här skivan går att spela nu också. Det finns ju en anledning till att Dickies blivit något av ett kultband och att deras skivor är hett eftertraktade av samlare.

Nr: 1060/2222