TOMMY JAMES & THE SHONDELLS – CELLOPHANE SYMPHONY – 1969
Cellophane Symphony är Tommy James enda rymdäventyr. En misslyckad resa. Första spåret på skivan är ett experiment som inte gick hem. Det är påfrestande, jobbigt och svårlyssnat. Ett nio minuter långt inferno i gnissel, ylande gitarrer och ljudeffekter. Inte alls så förlåtande som Pink Floyds The Pipers At The Gates Of Dawn.
Den här skivan kom bara ett halvår efter Tommy James superdunderpsykedeliapophit Crimson & Clover. Ändå är Cellophane Symphony ett sånt där glömt och kanske undangömt album, förmodligen på grund av den där rymdresan...
Nä, spacerock var nog aldrig Tommy James grej egentligen. Men Cellophane Symphony är naturligtvis en bra LP, tro inget annat, den har andra kvaliteter också. Ska man vara lite mer vidsynt går det så klart att hävda att albumet är Tommy James svar på Sgt Pepper.
Den följer ungefär samma linje; en hel del nytänkande, testande av ljudeffekter och däremellan en rad gnistrande poplåtar. För det finns faktiskt flera riktigt bra psykedeliska poplåtar på Cellophane Symphony, även om ingen av dem kommer i närheten av Crimson & Clover.
Jag tänker då närmast på Sweet Cherry Wine, en halvfräck popballad av bästa märke. I Know Who I Am är också en låt jag bara måste nämna.
Men går det inte heller att släppa förbi knasiga Papa Rolled His Own och helskumma avslutningen med On Behalf Of The Entire Staff.
Det var de låtarna som fick mig att tänka på Sgt Pepper...eller varför inte Stones och Their Satanic Majesties Request.
Nr: 1995/2222
Cellophane Symphony är Tommy James enda rymdäventyr. En misslyckad resa. Första spåret på skivan är ett experiment som inte gick hem. Det är påfrestande, jobbigt och svårlyssnat. Ett nio minuter långt inferno i gnissel, ylande gitarrer och ljudeffekter. Inte alls så förlåtande som Pink Floyds The Pipers At The Gates Of Dawn.
Nä, spacerock var nog aldrig Tommy James grej egentligen. Men Cellophane Symphony är naturligtvis en bra LP, tro inget annat, den har andra kvaliteter också. Ska man vara lite mer vidsynt går det så klart att hävda att albumet är Tommy James svar på Sgt Pepper.
Den följer ungefär samma linje; en hel del nytänkande, testande av ljudeffekter och däremellan en rad gnistrande poplåtar. För det finns faktiskt flera riktigt bra psykedeliska poplåtar på Cellophane Symphony, även om ingen av dem kommer i närheten av Crimson & Clover.
Det var de låtarna som fick mig att tänka på Sgt Pepper...eller varför inte Stones och Their Satanic Majesties Request.
Nr: 1995/2222
Hej!
SvaraRaderaHar aldrig hört skivan i sin helhet. Här står jag nämligen inför samma dilemma som du har ibland. Fortfarande inplastad.
Men eftersom det är en "Out Cut" och en grön prislapp är märkt,Sale Price 99 cent. Så kanske blir det en julklapp när man är rund och go.
Nu har jag inte haft skivan i mer än sådär 3 år. Om det inte varit så att man av en tillfällighet just läst boken "Me, the Mob and the Music." Så hade man inte norpat denna heller.Ja efter "Hanky Panky" blev nästa samlingskiva typ "Best of Tommy J", inget drag i låtarna. Så jag tänkte att Tommy var helyllekillen som levde lycklig med sin tuggummipop i alla sina dagar. Det var först med boken det gick upp för mig att så var verkligen inte fallet.
I år skall jag be tomten att han ser till så att Du tipsar om dina julfavlåtar inför nästa jul.
Ha, ha, öppna skivan! Blir en lysande julklapp till dig själv.
RaderaSenaste tiden har jag börjat öppna alla mina skivor och lyssnar på dem. Det blir mycket roligare så.
Tommy James är mycket mer än bara hanky panky...om man orkar med honom vill säga.
Ska ta ditt tips om julfavoriter på allvar till nästa år. En alternativlista.
Tack för tipset om boken, den kände jag inte till.