Idag, den 21 december, är det Frank Zappas födelsedag. Denna händelse uppmärksammas givetvis i denna blogg.
FRANK ZAPPA – FREAK OUT! (dubbel-LP:n) – 1966
Bob Dylan var så klart först. 16 maj 1966 var han den förste att ge ut ett dubbelalbum, Blonde On Blonde. Men bara en månad och elva dagar senare, 27 juni, var det dags för Zappa och Freak Out!, rockvärldens andra dubbel. Beatles (White Album) och Hendrix (Electric Ladyland) dröjde ända till 1968.
Alla fyra albumen hör till rockvärldens stora klassiker. Men måste jag välja ett av dem...då blir det Zappas mästerverk...
Jag har skrivit om Freak Out tidigare. Men då handlade det om den enkel-LP som släpptes året efter, som jag också har i samlingen. Det är en något nedkortad version förmodligen avsedd för den europeiska marknaden*.
Amerikanerna trodde kanske inte att folk i Västeuropa skulle klara av en hel dubbel med så mycket - för att vara mitten av 60-talet - provocerande och udda rockmusik...det är humor och sarkasm, ironi och komedi.
Det är psykedelia, pop, doo-wop och början till det som skulle bli Zappas alldeles egen tolkning av jazzfusion. En sak är jag säker på, 1966 fanns det inget liknande alls, är det något album man kan beskriva som revolutionerande är det Freak Out!
Skillnaden mellan enkelskivan och dubbeln är egentligen inte särskilt stor, men väsentlig.
Trots att det handlar om bara tre låtar, Go Cry On Somebody Else´s Shoulder, How Could I Be Such A Fool samt Any Way The Winds Blows, alla doo-woplåtar, ger det skivorna helt olika utgångsläge.
Enkel-LP:n får tack vare det ett betyligt tyngre anslag, medan dubbeln blir något mildare i sin framtoning.
Av den anledningen finns det alla skäl i världen att ha båda skivorna, även om en och annan nog menar att det är lite väl fanatiskt...
Nr: 2014/2222
* Faktum är att jag inte vet varför den släpptes, jag gissar bara.
FRANK ZAPPA – FREAK OUT! (dubbel-LP:n) – 1966
Bob Dylan var så klart först. 16 maj 1966 var han den förste att ge ut ett dubbelalbum, Blonde On Blonde. Men bara en månad och elva dagar senare, 27 juni, var det dags för Zappa och Freak Out!, rockvärldens andra dubbel. Beatles (White Album) och Hendrix (Electric Ladyland) dröjde ända till 1968.
Amerikanerna trodde kanske inte att folk i Västeuropa skulle klara av en hel dubbel med så mycket - för att vara mitten av 60-talet - provocerande och udda rockmusik...det är humor och sarkasm, ironi och komedi.
Trots att det handlar om bara tre låtar, Go Cry On Somebody Else´s Shoulder, How Could I Be Such A Fool samt Any Way The Winds Blows, alla doo-woplåtar, ger det skivorna helt olika utgångsläge.
Enkel-LP:n får tack vare det ett betyligt tyngre anslag, medan dubbeln blir något mildare i sin framtoning.
Av den anledningen finns det alla skäl i världen att ha båda skivorna, även om en och annan nog menar att det är lite väl fanatiskt...
Nr: 2014/2222
* Faktum är att jag inte vet varför den släpptes, jag gissar bara.
Zappas renodlade doo wop skiva Ruben and the Jets är väldigt bra.
SvaraRadera