Mycket fuzzgitarr och spretigt sound

THE SMOKE – IT´S SMOKE TIME – 1967

My Friend Jack är en fantastisk liten psykedelisk poplåt. En sån där klistrig sak som fastnar direkt och sen vägrar att lämna plats åt något annat. The Smoke gillade dessutom fuzzgitarr, vilket de använde långt över gränsen för vad som egentligen är lyssningsbart. Men i My Friend Jack funkade det.

Här i Sverige tror jag inte att låten uppmärksammades alls, inte i England heller. Däremot blev My Friend Jack en mindre hit i Tyskland 1967, och The Smoke upplevde en kort men intensiv storhetsperiod där.

The Smoke kopplades ihop med storheter som The Who och Small Faces och ansågs vara lite av ett modsband, med det lilla bekymret att deras sound påminde mer om Herman´s Hermits och Hollies, förutom att de gillade fuzzgitarr.

Och fuzzigt är det på deras enda skiva. The Smoke missar inte ett enda tillfälle att låta fuzzgitarren ta över och åka hiss mellan tonarterna.

Det lyckas de ganska bra med, det är roligt att lyssna på...en liten stund i alla fall. För även om man verkligen tycker om det där spretiga gitarrljudet kan det bli för mycket, som sockarvadd som aldrig tar slut.

Även om jag gillar den här LP:n får jag erkänna att den blir lite tjatig i längden och att låtarna är svåra att skilja från varandra.

Att få tag i skivan nu för tiden kan vara svårt. En originalplatta är givetvis inte att tänka på. En återutgivning släpptes dock för några år sedan av den LP som gavs ut i Tyskland. Det är den jag har. 

Nr: 1831/2222