Det var ju ljusblått...

LED ZEPPELIN – LED ZEPPELIN – 1969

Jag har skrivit om Led Zeppelins första LP för länge sen. Då tyckte jag det var den bästa hårdrockplatta som någonsin gjorts. Det tycker jag nog idag också, även om jag numera är beredd att diskutera saken.

Den skiva jag ska skriva om idag låter exakt likadant och ser nästan exakt likadan ut. Men bara nästan, det är texten på omslagsbilden det ska handla om. Den turkos färgen på bokstäverna.

Men innan det måste jag bara säga att det inte är en original-LP jag har. Det är en replika, en exakt kopia, som dök upp för några år sedan. Jag köpte den för 150 spänn i en skivaffär i Göteborg.

Likadana skivor dök under den tiden också upp på bland annat Tradera där mindre seriösa säljare hävdade att det var äkta vara och inte ett nytryck. Är det så viktigt, då?

Jo, skillnaden är gigantisk. En äkta, ursprunglig LP med bokstäverna tryckta i ljusblått i stället för orange är ett samlarobjekt som vissa inte skyr några som helst medel för att få tag på.

En auktion jag hittade på Tradera var priset uppe i över 20.000 kronor innan den avbröts. Förmodligen stoppades den eftersom nån kom på att det var ett bedrägeri.

En original-LP med den turkos texten är som ni förstår inte vanlig. Den är bara en begränsad del av den första upplagan som släpptes i England 1969 som har denna färg.

Den byttes efter en kort tid ut mot orange eftersom den inte ansågs synas tillräckligt bra. Därmed blev den ett samlarobjekt.

Jag har min skiva i en hylla på väggen. Dels för att det är förbannat bra hårdrockplatta, dels också om det skulle komma nån gammal Led Zeppelin-kännare på besök.

Bilden på framsidan föreställer luftskeppet Hindenburg som är på väg att sprängas. Något som fick tidningen Rolling Stone att så sent som 2001 skriva ”...bilden gjorde ett ganska bra jobb med att kapsla musiken på skivan...sex, katastrof och saker som sprängs”.

Nr: 865/2222