Delade meningar om Kraftwerks röda kon

KRAFTWERK – KRAFTWERK – 1971

Det råder delade meningar om Kraftwerks första album, den röda konen. Det finns dem som menar att skivan är ett mästerverk och att den haft stort inflytande på all senare krautrock. Sen finns det dem som anser att skivan är skräp.

Jag är ibland beredd att skriva under på mästerverksteorin, jag har kommit på mig själv med att gilla det här, ibland. Inte allt, men vissa delar.

Jag inser att det kan bli svårt att motivera varför. Det är en svårlyssnad skiva där jag inte är helt säker på att allt som förekommer verkligen kan kategoriseras som musik.

Skivan kan så klart har andra faktorer som gör den till ett intressant verk, den kanske har ”det”. Är det så?

Nja, frågan man kanske måste ställa sig är i stället om Ralf Hütters och Florian Schneiders förstlingverk är något att lyssna på?
Men nej, jag tycker inte det är så.

Den är stundtals skitjobbigt och påfrestande. På andra ställen är musiken ibland så tråkigt at den inte ens är störande. Att låta minimalismen tala är inte alltid effektfullt.

Men en spännande sak finns det att berätta om LP:n. En sån där grej som kan få de mest övertygade om Kraftwerks storhet som elektrohjältar att kanske sätta något i halsen.

Kraftwerks första album är nämligen ett album som befolkas helt och hållet av vanliga instrument. Det dyker till och med upp en flöjt. Någon synth, datorer eller liknande är det inte tal om. Det skulle komma först på andra plattan, så smått, för att några år senare brisera på Autobahn.

Nr: 1839/2222