DAVID BOWIE – THE BEST OF 1969/1974 – 1997
Samlingsalbum med Bowie har man väl fått nog av? Det finns alldeles för många. Den här samlingen från 1997, den första av två album där det senare behandlar låtar från 1974 och framåt, borde man väl kunna låta passera...eller?
Nä, så är det naturligtvis inte. För i vanlig ordning har skivbolaget skickat med ett par oundvikliga låtar som man bara MÅSTE ha. I det här fallet Bowies egen version av All The Young Dudes, den där låten han gav bort till Mott The Hoople ni vet.
Den som räddade Ian Hunter och hans tappra gossar från att fullständigt gå vilse. Här gör Bowie den själv. Och det kan man så klart inte låta passera med en gäspning. Nä, nä, det är stort i min egen glamrockvärld.
Att sen alternativa versioner av Johnny I´m Only Dancing och The Prettiest Star finns på skivan ser jag mer som ett standardtrick, vilket man – om man vill – skulle kunna stå över.
Om man i stället ser till helheten är detta ett riktigt bra samlingsalbum, omfångsrikt dessutom hela 20 låtar. Man får alltså ganska mycket för veckopengen, alla Bowies riktigt stora hits från det tidiga 70-talet; Ziggy Stardust, Let´s Spend The Night Together, Suffragette City, Diamond Dogs...ja, ni vet, alla de där standardnumren.
Men ett par skrällar dyker det upp. Velvet Goldmine till exempel. En låt som spelades in redan till Ziggy-plattan men av någon anledning inte släpptes förrän 1975, då som b-sida på ett nysläpp av singeln Space Oddity.
Som helhet ett bra och representativt samlingsalbum över Bowiers glamrockår i början av 70-talet.
Nr: 218/CD
Samlingsalbum med Bowie har man väl fått nog av? Det finns alldeles för många. Den här samlingen från 1997, den första av två album där det senare behandlar låtar från 1974 och framåt, borde man väl kunna låta passera...eller?
Den som räddade Ian Hunter och hans tappra gossar från att fullständigt gå vilse. Här gör Bowie den själv. Och det kan man så klart inte låta passera med en gäspning. Nä, nä, det är stort i min egen glamrockvärld.
Om man i stället ser till helheten är detta ett riktigt bra samlingsalbum, omfångsrikt dessutom hela 20 låtar. Man får alltså ganska mycket för veckopengen, alla Bowies riktigt stora hits från det tidiga 70-talet; Ziggy Stardust, Let´s Spend The Night Together, Suffragette City, Diamond Dogs...ja, ni vet, alla de där standardnumren.
Men ett par skrällar dyker det upp. Velvet Goldmine till exempel. En låt som spelades in redan till Ziggy-plattan men av någon anledning inte släpptes förrän 1975, då som b-sida på ett nysläpp av singeln Space Oddity.
Som helhet ett bra och representativt samlingsalbum över Bowiers glamrockår i början av 70-talet.
Nr: 218/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar