Airplanes comeback efter 20 år

Först Lemmy, sen Bowie och Glenn Frey. Och nu är Paul Kantner också död. Den senaste tiden har gått hårt åt våra gamla rockhjältar. Som en hyllning och påminnelse om legenden om Jefferson Airplane publicerar jag idag denna artikel.

JEFFERSON AIRPLANE – JEFFERSON AIRPLANE – 1989

Återföreningar brukar sällan bli lyckade. Förväntningarna är så höga att banden nästan aldrig kan nå upp till dem. Musikaliskt brukar det inte heller bli särskilt bra. Men tro det eller ej, Jefferson Airplanes comeback 1989 – som fick ske tämligen obemärkt – är ett undantag.

Efter 20 år av utsvävningar och ”sinnesvidgande aktiviteter” gjorde originalsättningen av detta legendariska 60-talsband comeback och gav ut en platta, avgiftade och troligen någorlunda nyktra.

Skivan togs dock emot ganska svalt, i slutet av 80-talet ansågs väl inte Jefferson Airplane som det mest intressanta i skivbranschen. Det var mer spännande med trummaskiner...

Jag var så klart där direkt. Hängde på låset och fick tag i skivan en av de första dagarna efter att den dykt upp i butikerna. För visst var det kul att ett av tidernas största psykedeliska rockband orkade, vågade, och klarade av att göra en ny skiva.

Frågan är bara vilka krav man ska ställa? Ska ett gammalt kultband låta som de alltid gjort...eller ska de förnya sig. Oavsett vilket lär de få kritik för att de inte valde det andra...

Airplanecomebacken landade nånstans mitt emellan. Det är både en nostalgitripp tillbaka till 1967 och Surrealistic Pillow.

Men det är också en rätt skön blandning av Jorma Kaukonens Hot Tuna och Grace Slicks Starship, vilket kanske kan sägas vara något nytt...

1967 års magi kunde Jefferson Airplane naturligtvis inte uppnå 22 år senare. Men efter några genomlyssningar är jag fast ändå.

Låtarna att välja mellan är flera, men favoriten är Madeleine Street där Jefferson Airplane nästan hitta tillbaka till Somebody to Love och White Rabbit, det lyckas inte helt, men är ändå nära The summer of love.

Nr: 718/2222