SPARKS – PROPAGANDA – 1974
När Sparks 1974 gav ut LP:n Propaganda blev den omåttligt inne. Bröderna Ron och Russel Maels skärande men smarta överljudspop spelades precis överallt.
Jo då, Something For the Girl With Everything, Don´t Leave Me Alone With Her och Reinforcements var kul och annorlunda, mycket annorlunda jämfört med allt annat man hört innan.
Jag minns fortfarande den gången jag hörde skivan för första gången; hemma hos Lasse som hade egen lägenhet vid Barnarpsgatan trots att han bara var 17 år.
Propaganda blev en chock. Då hade nästan ingen hört talas om Sparks tidigare storverk,
Kimono My House, den dök upp bland mina kompisar efter att Propaganda tagit över luftrummet så att det knappt gick att andas utan att dra sig något av bröderna Maels humoristiska kamikazepop.
Det kanske borde göras någon akademisk avhandling om varför. För man skulle också kunna påstå, med full rätt, att Sparks våldsamma tempo och falsettröster blev ganska jobbiga i längden.
Det fanns också dem som tyckte bröderna Mael var två äppelkindade moralister vars texter enbart kommit till för att reta upp folk i största allmänhet. Att de inte var ironiska med en glimt av humor utan bara elaka cyniker.
Hur som helst är Propaganda en popklassiker. Det är experimentell pop i den högre skolan. Sparks gjorde 1974 saker som ingen annan då ens tänkt på.
Det är dock inte Sparks främsta verk. Den skivan hade redan kommit tidigare samma år - Kimono My House.
Nr: 791/2222
När Sparks 1974 gav ut LP:n Propaganda blev den omåttligt inne. Bröderna Ron och Russel Maels skärande men smarta överljudspop spelades precis överallt.
Jag minns fortfarande den gången jag hörde skivan för första gången; hemma hos Lasse som hade egen lägenhet vid Barnarpsgatan trots att han bara var 17 år.
Kimono My House, den dök upp bland mina kompisar efter att Propaganda tagit över luftrummet så att det knappt gick att andas utan att dra sig något av bröderna Maels humoristiska kamikazepop.
Det kanske borde göras någon akademisk avhandling om varför. För man skulle också kunna påstå, med full rätt, att Sparks våldsamma tempo och falsettröster blev ganska jobbiga i längden.
Det fanns också dem som tyckte bröderna Mael var två äppelkindade moralister vars texter enbart kommit till för att reta upp folk i största allmänhet. Att de inte var ironiska med en glimt av humor utan bara elaka cyniker.
Det är dock inte Sparks främsta verk. Den skivan hade redan kommit tidigare samma år - Kimono My House.
Nr: 791/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar