David Bowie avled den 10 januari 2016. Ett besked som kom överraskande för en hel värld. Som en hyllning till David Bowie och hans musik publicerar jag här en rad artiklar om hans musik.
DAVID BOWIE – SCARY MONSTERS - 1980
Om nån i början av 80-talet skulle frågat mig vad jag tyckte om David Bowies album Scary Monsters hade jag förmodligen bara ryckt på axlarna. Då hade jag fullt upp med att ta in alla nya intryck från både punk, nya vågen och allt annat som dök upp i skivbackarna de där sanslösa åren från 1978 till 1981 ungefär.
Idag rycker jag knappast på axlarna åt Scary Monsters. Det är en bra Bowie-platta. Den är väl inte en av hans allra främsta, men tillräckligt vass för att jag ska spela den nu också.
Det här är första skivan efter hans Berlin-period. Och den sista innan hans stora sell-out med ni-vet-vilken. Scary Monsters är från 1980 är alltså ännu en av David Bowies alla övergångar, en ny Station To Station.
Skivan har med andra ord en hel del av det där mörka ödesmättade Berlinsoundet över sig, inte minst inledningen med den ”japanska rappen” It´s No Game (No. 1).
Men det är en popskiva, tänk Fashion och Ashes To Ashes, - och sen Let´s Dance...
Nåja, det är ingen ”vanlig” popskiva. Snarare Bowies försök – som han nog lyckades med – att skapa sig en egen nisch som intellektuell popakademiker med ett alldeles eget uttryck.
Brian Eno hade Bowie lämnat för länge sedan när Scary Monsters spelades in. Men han har ändå lyckats få med sig ett meriterat gäng musiker på inspelningen.
Robert Fripps gitarr – och Pete Townshend på Because Your Young – och Carlos Alomar – och Roy Bittan - och den japanska tjejen som snackar sig igenom hela It´s No Game (No. 1) gör Scary Monsters riktigt intressant, nu för tiden alltså...
Nr: 383/2222
DAVID BOWIE – SCARY MONSTERS - 1980
Om nån i början av 80-talet skulle frågat mig vad jag tyckte om David Bowies album Scary Monsters hade jag förmodligen bara ryckt på axlarna. Då hade jag fullt upp med att ta in alla nya intryck från både punk, nya vågen och allt annat som dök upp i skivbackarna de där sanslösa åren från 1978 till 1981 ungefär.
Det här är första skivan efter hans Berlin-period. Och den sista innan hans stora sell-out med ni-vet-vilken. Scary Monsters är från 1980 är alltså ännu en av David Bowies alla övergångar, en ny Station To Station.
Men det är en popskiva, tänk Fashion och Ashes To Ashes, - och sen Let´s Dance...
Nåja, det är ingen ”vanlig” popskiva. Snarare Bowies försök – som han nog lyckades med – att skapa sig en egen nisch som intellektuell popakademiker med ett alldeles eget uttryck.
Brian Eno hade Bowie lämnat för länge sedan när Scary Monsters spelades in. Men han har ändå lyckats få med sig ett meriterat gäng musiker på inspelningen.
Robert Fripps gitarr – och Pete Townshend på Because Your Young – och Carlos Alomar – och Roy Bittan - och den japanska tjejen som snackar sig igenom hela It´s No Game (No. 1) gör Scary Monsters riktigt intressant, nu för tiden alltså...
Nr: 383/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar