HAYSTACKS BALBOA – HAYSTACKS BALBOA – 1970
Första intrycket är rå, tung heavy-psych i sista stadiet. En malande orgel får luften att vibrera och i bakgrunden är det nån som försöker plåga livet ur en katt (eller så lirar han gitarr). Det är så svettdropparna börjar rinna i pannan.
Men Haystacks Balboa visar sig har mer att bjuda på än bara tung, malande hårdrock i rakt nedstigande led från Mountain (Leslie Wests brorsa Larry har skrivit ett par av låtarna) och Black Sabbath (texterna har ett visst populistiskt inslag av satanism).
Efter den rasande inledningen tar bandet ner tempot och ger sig i stället ut på betydligt djupare vatten, progressiv artrock. Oanade melodislingor växer fram och tillåta ta plats.
Han bakom orgeln får stundtals dominera och sångaren visar sig ha större talang än man först trott. Det är den här teatraliska delen jag gillar bäst med Haystacks Balbo.
Det är oväntat, nyckfullt och gör bandet mer spännande än vad första intrycket påstod. Här vill jag hellre jämföra dem med artrockband som Good Rats eller möjligtvis Crack The Sky, men tyngre och absolut mer opolerade.
Ännu bättre blir jämförelsen om jag på grund av Haystacks Balboas humoristiska inslag också nämner franska progrockband som Mona Lisa eller Catharsis vars skivor innehåller nästan lika mycket teater och vaudeville som musik.
Jag är dock inte helt säker på att jag vågar rekommendera Haystacks Balbo. Jag tror det är så att antingen älskar man det här redan från början eller så tycker man instinktivt illa om den här typen av musik.
Nr: 2058/2222
Första intrycket är rå, tung heavy-psych i sista stadiet. En malande orgel får luften att vibrera och i bakgrunden är det nån som försöker plåga livet ur en katt (eller så lirar han gitarr). Det är så svettdropparna börjar rinna i pannan.
Han bakom orgeln får stundtals dominera och sångaren visar sig ha större talang än man först trott. Det är den här teatraliska delen jag gillar bäst med Haystacks Balbo.
Det är oväntat, nyckfullt och gör bandet mer spännande än vad första intrycket påstod. Här vill jag hellre jämföra dem med artrockband som Good Rats eller möjligtvis Crack The Sky, men tyngre och absolut mer opolerade.
Ännu bättre blir jämförelsen om jag på grund av Haystacks Balboas humoristiska inslag också nämner franska progrockband som Mona Lisa eller Catharsis vars skivor innehåller nästan lika mycket teater och vaudeville som musik.
Nr: 2058/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar