GÄA – AUF DEM BAHN ZUM URANUS – 1974
Ljudkvaliteten på denna inspelning är stundtals usel. Men å andra sidan är Gäa ett lysande exempel på tysk hippierock från det tidiga 70-talet kraftigt influerad av Pink Floyds spacerock.
Gäa är kanske inte den kraftigast lysande stjärnan på denna avlägsna himmel, men de hade idéer, som trots att LP:n är mer än 40 år gammal, fortfarande känns intressanta och till och med fräscha. Jag drar mig inte för att jämföra med betydligt moderna akter som till exempel svenska Goat.
Auf Dem Bahn Zum Uranus är en riktig kultskiva. På 70-talet släpptes den bara i mycket liten upplaga och figurerade under många år enbart i de mest suspekta skivbackarna.
På 90-talet kom albumet äntligen på CD, vilket bandet (som då fortfarande höll igång) inte gillade på grund av ljudkvaliteten, men det gav dem åtminstone lite välförtjänt uppmärksamhet. Den LP jag har är en reissue från Garden Of Delights släppt 2011.
Gäa är tyska för Gaia, Moder Jord i den grekiska mytologin, jordens, moderlighetens och fruktbarhetens gudinna. Det är henne vi ser på skivomslaget.
Ska man nu dra en krystad parallell till gossarna i bandet Gäa, som givetvis sjunger på tyska, går det alltid att hävda att deras musik har en jordnära känsla, men ändå är väldigt långt ute i världsrymden.
Gäa lyckas på något sätt förena stålsträngad akustisk gitarr med svävande spacerocksekvenser, upplästa dikter med tunga hårdrockackord.
Skivan är inte på något sätt lättlyssnad, delvis med tanke på det stundtals dova inspelningsljudet, men är givetvis ett måste för (alla) dem som har ett mer än normalt invecklat förhållande till krautrock.
Nr: 1675/2222
Ljudkvaliteten på denna inspelning är stundtals usel. Men å andra sidan är Gäa ett lysande exempel på tysk hippierock från det tidiga 70-talet kraftigt influerad av Pink Floyds spacerock.
Auf Dem Bahn Zum Uranus är en riktig kultskiva. På 70-talet släpptes den bara i mycket liten upplaga och figurerade under många år enbart i de mest suspekta skivbackarna.
På 90-talet kom albumet äntligen på CD, vilket bandet (som då fortfarande höll igång) inte gillade på grund av ljudkvaliteten, men det gav dem åtminstone lite välförtjänt uppmärksamhet. Den LP jag har är en reissue från Garden Of Delights släppt 2011.
Ska man nu dra en krystad parallell till gossarna i bandet Gäa, som givetvis sjunger på tyska, går det alltid att hävda att deras musik har en jordnära känsla, men ändå är väldigt långt ute i världsrymden.
Gäa lyckas på något sätt förena stålsträngad akustisk gitarr med svävande spacerocksekvenser, upplästa dikter med tunga hårdrockackord.
Skivan är inte på något sätt lättlyssnad, delvis med tanke på det stundtals dova inspelningsljudet, men är givetvis ett måste för (alla) dem som har ett mer än normalt invecklat förhållande till krautrock.
Nr: 1675/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar