Q´65 – WE´RE GONNA MAKE IT – 1971
Den här LP:n hade jag svårt att förstå mig på. I klartext tyckte jag den var ganska kass och inte alls lika spännande som sin föregångare, Afghanistan. Men när jag insåg att det var en samlingsskiva med överblivet material och en del udda singlar, förstod jag varför.
Q´65 var ett lovande holländskt popband i slutet av 60-talet. Gruppen släppte ett par riktigt bra beatpopalbum innan de fick uppenbarelsen att bli Hollands svar på Jefferson Airplane. Resultatet av det blev LP:n Afghanistan, en helt okej psykedelisk popskiva på gränsen till rock.
Men sen blev det alltså inte mer, trots att titeln på det här albumet tyder på något helt annat, eller i alla fall att bandet hoppades på det.
We´re Gonna Make It blev den sista skiva Q´65 släppte. Att delar av bandet senare, Peter Vink och Beer Klaasse, återuppstod med progressiva rockbandet Finch är en annan historia.
We´re Gonna Make It säger egentligen inte särskilt mycket. Det är ordinär rock signerad det tidiga 70-talet. Jag kan inte påstå att jag tycker det är en särskilt rolig skiva.
Möjligtvis skulle man kunna jämföra musiken här med det danska Gasolin höll på med i början av sin karriär, där Gasolin 2 nog ligger närmast. Alltså ganska anonyma låtar, lite taffligt gjort och med en undermålig inspelning.
Det sägs att originalinspelningen på holländska Negram ljudmässigt var riktigt kass. Den skiva jag har är dock en digitalt remastrad LP utgiven 2011. Den låter bra.
Nr: 1235/2222
Den här LP:n hade jag svårt att förstå mig på. I klartext tyckte jag den var ganska kass och inte alls lika spännande som sin föregångare, Afghanistan. Men när jag insåg att det var en samlingsskiva med överblivet material och en del udda singlar, förstod jag varför.
We´re Gonna Make It blev den sista skiva Q´65 släppte. Att delar av bandet senare, Peter Vink och Beer Klaasse, återuppstod med progressiva rockbandet Finch är en annan historia.
We´re Gonna Make It säger egentligen inte särskilt mycket. Det är ordinär rock signerad det tidiga 70-talet. Jag kan inte påstå att jag tycker det är en särskilt rolig skiva.
Möjligtvis skulle man kunna jämföra musiken här med det danska Gasolin höll på med i början av sin karriär, där Gasolin 2 nog ligger närmast. Alltså ganska anonyma låtar, lite taffligt gjort och med en undermålig inspelning.
Nr: 1235/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar