The Musical Box: Armaggedon - en krautrockklassiker

lördag 2 januari 2016

Armaggedon - en krautrockklassiker

ARMAGGEDON – ARMAGGEDON – 1970

Tyska Armaggedons enda LP är en sån där riktigt svårhittad skiva som i original kan kosta flera tusenlappar att köpa loss. Den kom dock som reissue för något år sedan, utgiven på originaletiketten Kuckuck.
Många av de där dyra och svårhittade skivorna är inte alltid särskilt intressanta att lyssna på. Inte sällan överskattas deras storhet på grund av svårigheten att få tag på dem.
Men den regeln gäller givetvis inte alltid och definitivt inte Armaggedon, som av folk utanför tyska 70-talsrockscenen nog kan betraktas som en bortglömd och underskattad LP. Det är en LP som är betydligt intressantare än sitt fantasilösa omslag.

Skivan är ett mycket bra exempel på bra och stabil tysk hård rock från det tidiga 70-talet. Bluestendenserna är klara och att band som Yardbirds och liknande kan ha funnits med bland förebilderna är inte svårt att tänka sig.

Armaggedon har dessutom, som flertalet tyska band från den här tiden, en tendens att ge sig ut i långa vindlande melodislingor, gärna monotont upprepade sekvenser som blir lätt suggestiva, för att inte säga psykedeliska.

Det här är absolut en LP jag kan rekommendera. Av kännare anses Armageddons enda platta vara en av de tyska krautrockklassikerna.

En viss förvirring brukar uppstå när det gäller gruppens namn. Det fanns under början av 70-talet flera grupper med samma eller ungefär samma namn.

Vad som skiljer det här bandet från övriga är stavningen – Armaggedon. Den brittiska gruppen med samma namn stavades Armageddon.

Nr: 2029/2222

1 kommentar:

  1. De senaste 10 - 15 åren har man nästan blivit lite mätt på alla dessa skivor som beskrivs som "obskyra, bortglömda mästerverk". Själv är jag inte intresserad av s.k. krautrock eller progressiv rock från 70-talet, men skivor som omtalas på liknande sätt finns inom nästan alla genrer - från rockabilly till disco, från gospel till garagerock...

    Och, precis som du skriver, blir man i många fall besviken när man väl får höra dessa "försvunna mästerverk". De överskattas just för att de är udda och svåra att få tag på, och för att det i vissa skivsamlarkretsar finns ett slags snobbism - man vill utmärka sig genom att känna till de där obskyra grejorna som ingen annan har koll på.

    Jag har i och för sig viss förståelse för den där snobbismen. Jag har själv många gånger tyckt att det varit kul att imponera på musikintresserade kompisar med udda plattor som jag varit ensam om att känna till i min bekantskapskrets. Men, som sagt, på senare år har det ibland känts som om den gått en viss inflation i den återkommande uppståndelsen kring påstått "bortglömda mästerverk".

    SvaraRadera