David Bowie avled den 10 januari 2016. Ett besked som kom överraskande för en hel värld. Som en hyllning till David Bowie och hans musik publicerar jag här en rad artiklar om hans musik. Det känns rätt att avsluta artiklarna om Bowies skivor med hans allra första LP där allt en gång började.
DAVID BOWIE – DAVID BOWIE – 1967
David Bowies första LP är en viktig skiva i pophistorien. Inte för låtarna. Och inte för att albumet på något sätt skulle kunna visa var han var på väg. Eller att skivan på något sätt skulle påverkat musikhistorien. Utan helt enkelt för att det är David Bowies första album. Svårare än så är det inte.
Skivan och låtarna är inga okända storheter som 50 år senare dras fram i ljuset. Det här albumet har ända sedan Ziggy Stardust och Aladdin Sane på 70-talet kommit ut i ett otal nypressningar under diverse olika namn, med olika låtordning, extra och utbytta låtar, så man numera knappt vet vilka som egentligen var med.
Det album jag har i min samling är dock en replika av originalskivan från 1967, med låtarna i helt rätt ordning och utan att någon bortglömd singel lagts till eller något annat ändrats.
Albumet innehåller dock två skivor. Den ena är den ursprungliga monoinspelningen. Den andra är en stereoskiva. Vilket jag tycker är lite väl överarbetat, men eftersom jag fick albumet för samma pris som en enkel-LP har jag egentligen ingen anledning att protestera.
Jag kan inte rekommendera den här LP:n till den som har album som Heroes, Low eller senare tiders 1. Outside eller Earthling som favoriter. David Bowies tidiga låtar är så långt från det soundet man kan komma. 1967 var planen att han skulle slå sig fram som popstjärna. Det stora felet var bara att han egentligen inte hade särskilt bra låtar att komma med.
Han fick vackert stå och se på när storheter som Herman´s Hermits och Manfred Mann fick låt efter låt på hitlistorna medan knappt en enda människa intresserade sig för hans singlar.
Jo, man kan nog hävda att det var ett misslyckande. Att skivan dessutom släpptes samma dag som Sgt Pepper var nog bara otur...
Bowie tog så illa vid sig att det dröjde två år innan han försökte igen. Och när han 1969 lanserade Space Oddity ville han ge sken av att den var hans första skiva.
Något som givetvis inte gick att hålla hemligt särskilt länge, speciellt inte då han 1972 kom ut som Ziggy Stardust.
Nr: 1639/2222
DAVID BOWIE – DAVID BOWIE – 1967
David Bowies första LP är en viktig skiva i pophistorien. Inte för låtarna. Och inte för att albumet på något sätt skulle kunna visa var han var på väg. Eller att skivan på något sätt skulle påverkat musikhistorien. Utan helt enkelt för att det är David Bowies första album. Svårare än så är det inte.
Skivan och låtarna är inga okända storheter som 50 år senare dras fram i ljuset. Det här albumet har ända sedan Ziggy Stardust och Aladdin Sane på 70-talet kommit ut i ett otal nypressningar under diverse olika namn, med olika låtordning, extra och utbytta låtar, så man numera knappt vet vilka som egentligen var med.
Det album jag har i min samling är dock en replika av originalskivan från 1967, med låtarna i helt rätt ordning och utan att någon bortglömd singel lagts till eller något annat ändrats.
Albumet innehåller dock två skivor. Den ena är den ursprungliga monoinspelningen. Den andra är en stereoskiva. Vilket jag tycker är lite väl överarbetat, men eftersom jag fick albumet för samma pris som en enkel-LP har jag egentligen ingen anledning att protestera.
Jag kan inte rekommendera den här LP:n till den som har album som Heroes, Low eller senare tiders 1. Outside eller Earthling som favoriter. David Bowies tidiga låtar är så långt från det soundet man kan komma. 1967 var planen att han skulle slå sig fram som popstjärna. Det stora felet var bara att han egentligen inte hade särskilt bra låtar att komma med.
Han fick vackert stå och se på när storheter som Herman´s Hermits och Manfred Mann fick låt efter låt på hitlistorna medan knappt en enda människa intresserade sig för hans singlar.
Jo, man kan nog hävda att det var ett misslyckande. Att skivan dessutom släpptes samma dag som Sgt Pepper var nog bara otur...
Bowie tog så illa vid sig att det dröjde två år innan han försökte igen. Och när han 1969 lanserade Space Oddity ville han ge sken av att den var hans första skiva.
Något som givetvis inte gick att hålla hemligt särskilt länge, speciellt inte då han 1972 kom ut som Ziggy Stardust.
Nr: 1639/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar