Bowies framtidsvärld

David Bowie avled den 10 januari 2016. Ett besked som kom överraskande för en hel värld. Som en hyllning till David Bowie publicerar jag här en rad artiklar om hans musik.

DAVID BOWIE – DIAMOND DOGS - 1974

Den första Bowie-platta jag hörde var Diamond Dogs. Någon gång i mitten av 70-talet hemma hos en kompis som hade ett rum i en vindskupa med bara en liten glugg som fönster. På vintern var det iskallt, på sommaren stekhett. Vilket var ungefär lika surrealistiskt som Diamond Dogs när jag tänker efter.

För det var en märklig skiva, så totalt annorlunda mot allt annat jag hört. Senare förstod jag också att Diamond Dogs var något helt annat än de andra bowie-skivorna.

Den är Bowies brytning med glamrocken och första steget in i hans period av artrock. Det är kanske hans mest intelligenta album om man kan uttrycka det så, trots att den kanske inte blev som planerat.

Jag har nämligen läst mig till att albumet från början skulle bli en musikal baserad på George Orwells bok 1984. Men när det projektet inte gick att genomföra kastade Bowie in ett antal andra låtar och gav ut albumet ändå.

Kvar från Orwell-projektet blev bara låtarna 1984 och Big Brother. Men de funkade bra ihop med det andra materialet, Diamond Dogs, Sweet Thing, We Are The Dead, futuristiska och skruvade som de var. En enda glamrocklåt fick han in på plattan, Rebel Rebel.

Trots detta känns Diamonds Dogs nästan som ett koncept-album. För låtarna fungerar inte var och en för sig (utom Rebel Rebel). En del av dem är faktiskt rätt intetsägande.

Men tillsammans gör de skivan till en av Bowies allra främsta verk. Går den att lyssna på snart 40 år senare?

Tycker jag absolut. För mig funkar den ungefär som World of Warcraft, Resident Evil eller nåt annat sånt där futuristiskt och våldsamt data-spel.

Diamond Dogs målar upp en otäck och skrämmande framtidsvärld. Det gjorde den också när vi satt där i vindskupan och lyssnade på skivan.

Nr: 336/2222