En resa in i stonerrockens ödsliga landskap

FU MANCHU – EATIN´ DUST – 1999

Det får bli Fu Manchu som tar mig med på min första resa in i stonerrockens ödsliga ökenlandskap. Jag har aldrig varit där förr, bara stått och nyfiket spanat vid den sista oasen utan att våga ta steget ut i det okända. Nu gör jag det.

Vet inte varför jag tvekat. Stonerrock ligger egentligen inte långt från den musik jag normalt gillar; psykedelia, hårdrock, heavy psych. Det är när band som Fu Manchu och Kyuss lägger till doom metal som det blir stonerrock.

Naturligt rått, distade gitarrer, dova mörka toner och ett så hypnotiskt lågt tempo att det når den gräns som närmast kan beskrivas som psykotisk.

Eatin´ Dust är Fu Manchus tredje album och anses av kännarna vara ett av gruppens främsta så långt, det vill säga 1999. Jag kan inte alls gå i god för det. Men lite förvånat kan jag konstatera att musiken på skivan är betydligt mer lyssningsbar än jag först trodde.

Fu Manchu har en melodisk ådra som tillsammans med det dova soundet, de distade gitarrerna och det malande tempot gör att det blir spännande att lyssna på. Men be mig inte välja ut några låtar, det fixar jag inte.

Jag vågar nog inte rekommendera just Fu Manchu och Eatin´ Dust. Däremot kan jag rekommendera andra med mig likasinnade att någon gång emellanåt rensa öronen med lite stonerrock. Det är faktiskt uppfriskande.

Nr: 157/CD