David Bowie avled den 10 januari 2016. Ett besked som kom överraskande för en hel värld. Som en hyllning till David Bowie och hans musik publicerar jag här en rad artiklar om hans musik.
TIN MACHINE – TIN MACHINE – 1989
Efter tre tämligen misslyckade album gjorde David Bowie 1989 en helomvänding, startade ett hårdrockband och började spela garagerock. Låter det konstigt?
Det är ingenting mot hur det var för oss som var med då. Men sett så här över 20 år senare var det nog det bästa Bowie kunde gjort.
David Bowie som kompgitarrist och sångare i ett skramligt garageband. Det låter som en kul idé. Det låter också som inledningen på hans karriär, runt 1964 eller nåt sånt. Och det är möjligt att han, som det sas, gick tillbaka till rötterna med Tin Machine.
Men han gick inte tillbaka till Ziggy Stardust och glamrock om nu någon trodde det. Tin Machine landar nånstans mellan 60-talsrock och hårdrock, på sina ställen nästan metal.
Visst var det märkligt, men Tin Machine var en överraskande fläkt när den dök upp efter kladdiga album som Never Let Me Down och Tonight.
Bowies år som dansgolvsdomptör blev till slut ganska utsmetade och fantasilösa. Därför blev Tin Machine en sån chock även om musiken till en början var ganska svår att ta till sig.
Men det tror jag hängde mer på den bild man hade av David Bowie än musiken i sig. Texterna, som tog ännu längre tid att komma på, var också annorlunda och betydligt ”hårdare” än tidigare.
Jag kan inte komma någon annan LP där Bowie låtit så politiskt engagerad och så arg. Blixtrande elaka Crack City (som förresten påminner lite om Wild Thing) är en uppgörelse med brittiska överklassen, Heaven´s In Here och Lennons Working Class Hero är andra höjdpunkter på skivan.
Nr: 801/2222
TIN MACHINE – TIN MACHINE – 1989
Efter tre tämligen misslyckade album gjorde David Bowie 1989 en helomvänding, startade ett hårdrockband och började spela garagerock. Låter det konstigt?
Det är ingenting mot hur det var för oss som var med då. Men sett så här över 20 år senare var det nog det bästa Bowie kunde gjort.
Men han gick inte tillbaka till Ziggy Stardust och glamrock om nu någon trodde det. Tin Machine landar nånstans mellan 60-talsrock och hårdrock, på sina ställen nästan metal.
Bowies år som dansgolvsdomptör blev till slut ganska utsmetade och fantasilösa. Därför blev Tin Machine en sån chock även om musiken till en början var ganska svår att ta till sig.
Men det tror jag hängde mer på den bild man hade av David Bowie än musiken i sig. Texterna, som tog ännu längre tid att komma på, var också annorlunda och betydligt ”hårdare” än tidigare.
Jag kan inte komma någon annan LP där Bowie låtit så politiskt engagerad och så arg. Blixtrande elaka Crack City (som förresten påminner lite om Wild Thing) är en uppgörelse med brittiska överklassen, Heaven´s In Here och Lennons Working Class Hero är andra höjdpunkter på skivan.
Nr: 801/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar