Pink Floyd kopierar sig själva

PINK FLOYD – P.U.L.S.E. – 1995

Har man bara låtordningen till en liveinspelning med Pink Floyd vet man vad man får - exakt vad man får - från varenda gitarriff till ekoeffekt och helikopterljud.

Det är fascinerande i sig; att ett band på scenen kan göra precis det samma som i studion, särskilt ett band som Pink Floyd med alla de tekniska finesser de använder sig av. Publiken som är där vet också precis vad som väntar. Och de vill ha det så. De sätter en ära i det.

För min del är jag inte lika imponerad, även om jag ser graden av svårighet i prestationen. Men det är inte det jag söker när jag lyssnar på liveinspelningar. Då vill jag ha något annorlunda, ett nytt break, ett nytt fräckt riff eller till eller allra helst ett okontrollerat jam på tolv minuter.

P.U.L.S.E. är ännu ett exempel i raden och intill minsta ljudeffekt kontrollerat livealbum. På sitt sätt är det spännande att lyssna på...ska det hända något nytt...? vilket det så klart inte gör.

David Gilmour hade planen klar och visste vad han ska göra, så även under post-Waterseran som P.U.L.S.E. hör till. Det blir därefter. Första plattan i den här dubbel-CD boxen är en ”riktig” konsert, där låtar hämtats både från Wish You Were Here, The Wall, The Division Bell och även äldre material.

Den är förhållandevis intressant, lite av en Greatest Hits med bakgrundsljud (egentligen inte, publiken är antingen knäpptyst eller har suddats bort i mixningen). Inledningen med Shine On Your Crazy Diamond är magnifik och även High Hopes från The Division Bell är en höjdpunkt.

Andra skivan har jag lite svårare att ta till mig. Det är nämligen en exakt reproduktion av The Dark Side Of The Moon. Varför Pink Floyd kände sig tvingade att ge ut detta på skiva igen vet jag inte. Särskilt inte som det inte blev ett dugg bättre än originalet.

Okej att de gör det live, men varför släppa ett nytt album? Jag har ägt P.U.L.S.E, CD:n, i mer än 20 år men har ännu inte lyckats spela igenom hela andraskivan vid ett och samma tillfälle.

P.U.L.S.E. finns på vinyl och jag har haft den i min hand. På en skivmässa i Huskvarna blev jag erbjuden att köpa den för 600 spänn, men nobbade det.

Jag skulle så klart slagit till. Jag har hittat den vid senare tillfällen också men då till betydligt högre pris. Jag är dessutom helt säker på att P.U.L.S.E. låter väldigt mycket bättre på vinyl än på CD...

Går det förresten byta den där blinkande lampan, eller batteriet? Min slutade pulsera för väldigt många år sedan.

Nr: 140/CD