Alla plankar J J Cale

J J Cale – 5 – 1979

De flesta brukar ju göra små trevliga och roliga låtar om hur de ser fram mot helgen; Friday on my Mind, Saturday Nights Alright For Fighting och såna där. Men inte J J Cale. Hans låt Friday är minsann ingen förhoppning om en kul helg.

Den handlar i stället om det lilla helvete en grabb har under hela jobbveckan i fabriken, depression och elände. Han bara önskar att veckan ska ta slut. Låten finns på J J Cales album med det anspråkslösa namnet 5 från 1979.

Det var den första J J Cale-platta jag köpte. Det var inte Friday som var orsaken, den upptäckte jag senare. Jag hade hört Don´t Cry Sister på radio, en rätt poppig halvblues med lite läckert gung. Jag tröttnade rätt fort på den låten.

Men jag tröttnade inte på LP:n. J J Cales femte album är en lysande bra skiva, insåg jag efter ett tag. Det berodde inte minst på Sensitive Kind, vilket kanske är en av de låtar J J Cale är allra mest känd för. Alla har ju plankat den.

En som gillade J J Cales låtar var Eric Clapton. Han plockade upp flera av hans låtar och gjorde stora hits av dem. Cocaine...After Midnight.

Clapton är bra. I´ll Make Love To You, som finns på femman, spelade Clapton till och med in och gav ut innan J J Cale själv hann göra det. Den finns på Backless från 1978. Det är nästan så jag tycker Clapton gör den bättre...

Lynyrd Skynyrd tog förresten Call Me the Breeze* och gjorde den odödlig. Och om plågor som Backstreet Boys, Westlife och såna där också skulle plankat hans låtar kunde världen varit en mycket bättre plats att leva i.

5 var min första J J Cale-platta, men inte den sista. Det finns en anledning till att många har J J Cale som sin personlige Jesus.

Nr: borttagen ur samlingen eftersom skivan hade en repa. Letar desperat efter en ny!

Jag har skrivit om skivan tidigare.