Dwight Twilleys musikskatt

DWIGHT TWILLEY – TWILLEY – 1979

Twilley är en musikskatt och en singelmaskin – nästan varenda låt på skivan skulle kunnat släppts som 45-varvare. Det är blixtrande popskiva, men som alltid när det gäller Dwight Twilley, bortglömd och sorgligt underskattad.

Men det var väl det som var Dwight Twilley lott, att gå spårlöst förbi, trots att han, ofta ihop med Phil Seymour, gjorde briljanta små popmelodier i mitten och slutet av 70-talet...och senare också för den delen.

Nästan alla låtar handlade om olycklig kärlek. Det var Twilley grej. Hans spröda röst passade bra för det, eller så var han olycklig, vilket inte är helt omöjligt.

Problem med skivbolag, trassel med skivutgivningar, och nästan aldrig några hits...och när nån låt väl slog igenom, I´m On Fire och Girls som exempel, var det inte ens några av hans bästa låtar.

Av nån märklig anledning jag inte förstår nu, tog jag bort skivan ur samlingen för ett par år sedan och sålde. Troligen för att den inte spelats på ganska länge.

Det var nog dumt, jag underskattade Dwight Twilley. Nu har jag kommit på att LP:n Twilley är en skiva som borde finnas i varje skivsamling. Bara inledningen med Out Of My Hands borde räcka för att övertyga alla tvivlare. En läcker, smäcker och lite sorglig ballad i bästa beatlesanda.

För att inte tala om rockiga Betsy Sue, I Wanna Make Love To You och Got You Where I Want You. Och så får vi inte glömma coola Runaway, den är bra den också...

Nr: togs bort ur samlingen och såldes pga platsbrist, vilket jag ångrar nu...

Jag har skrivit om skivan tidigare, men känner att jag behöver göra det igen, så att ingen gör om samma misstag som jag...