Så stora var Mott The Hoople

MOTT THE HOOPLE – LIVE: 30th ANNIVERSARY EDITION – 2004

Så kom detta album till slut. Mott The Hooples fantastiska konserter 1974 i New York och London. Den har saknats. Alla gamla fans har känt till att inspelningarna fanns, men slutat hoppats. Men när skivan fyllde 30 år kom äntligen konserterna äntligen ut.

1974 släppte Mott The Hoople sitt första, och visade sig sen, enda livealbum. Det var en efterlängtad skiva då. Mott The Hoople hade fått rykte om sig att vara ett fantastiskt band på scenen. Skivan blev dock en liten besvikelse, det var bara en enkel-LP med sammanlagt åtta låtar från två konserter, en från Broadway i New York och en från Hammersmith i London. Det var lite snålt tyckte vi. Och när skivan visade sig vara precis så bra som ryktet sagt ville man givetvis ha allt.

2004, 30 år efter, finns dock inspelningarna utgivna på en dubbel-CD, konserten i New York på ena skivan och Hammersmithkonserten på den andra. Om den här skivan, eller skivorna kommit redan 1974 hade jag förmodligen fortfarande haft hela musikrummet tapetserat med Mott The Hoople-affischer. Jag överväger dock att göra det nu, så bra tycker jag det här ”nya” albumet är.

1974 stod Mott the Hoople på sin musikaliska topp. Bandet hade släppt plattorna Mott och The Hoople, 1973 och 1974, och hade efter flera års flitigt turnerande blivit en mycket rutinerat liveband.

De hade låtarna, de hade rutin, de hade publiken i sin hand. Trots de vaid tiden för inspelningarna egentligen borde börjat tröttna verkar det inte alls så. Bandets, och Ian Hunters energi och humor visar inte ett enda spår av trötthet eller divalater. Det märks på publiken som var där, och det smittar av sig till och med nu.

Jag har upptäckt att jag utan att vara direkt medvetande om det varje gång skivan spelats har dragit upp volymen till vrålhögt....skrålhögt, det känns som på fest. Det är fortfarande, efter 44 år, en upplevelse att lyssna på inspelningarna, vilket är det högsta betyg jag kan dela ut till en liveplatta.

Det blir inte på något sätt tjatigt att ha båda konserterna i samma album även om vissa låtar är med på båda inspelningarna. Konserten i New York är något mer publikfriande då Mott The Hoople kör alla sina senaste hits och låtar från de då senaste plattorna, som Roll Away The Stone, All The Way From Memphis. Hammersmithkonserten är något mer retrospektiv där bandet på hemmaplan vågar sig på en del av sin äldre låtar.

Mott The Hoople var ett av sin tids största glamrockband. De som tror att glamrocken bestod av T. Rex, David Bowie och möjligtvis Slade borde lyssna på det här albumet, där Queen förresten var förband till båda konserterna...vilket ingen kommer ihåg nu för tiden. Är alla med nu? Så stora var Mott The Hoople och så bra är detta album.

Nr: 196/CD