JOHN MAYALL & THE BLUESBREAKERS – WAKE UP CALL – 1993
Wake Up Call är ett mustigt bluesalbum, en ordentlig förändring från 1990 års A Sense Of Place, som var ett ovanligt kommersiellt album för att vara Mayall. Wake Up Call flirtar inte med manistreampubliken. Det är blues.
Som nästan alltid har John Mayall sina Bluesbreakers med sig. Den här gången av gamle bekantingarna Coco Montoya och Joe Yule, ny i bandet är Rick Cortez på bas. Men det räcker inte med det.
Buddy Guy och Albert Collins gästspelar och dessutom är Mick Taylor tillfälligt tillbaka, men bara på två låtar, Wake Up Call och Not At Home. Att det är han som lirar i bakgrunden går dock inte att missa.
Wake Up Call är alltså en skiva gamla stonesfans också bör ha i sin samling. Sen får vi inte glömma inhoppet av gospelsångerskan Mavis Staples, hennes röst är ren magi.
Wake Up Call är med andra ord en ganska intressant 90-talare där John Mayall den här gången uteslutande håller sig till blues. Det blir inga direkta jazzutflykter eller andra överraskningar.
Det är oavsett vilket ett album jag tycker mycket bra om, soundet är kraftfullt och fylligt, låtvalet är som alltid väl gjort.
Nr: 166/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar