Mycket gitarrgnissel och fräcka riff

LESLIE WEST – LIVE – 1993

Mountaingitarristen Leslie West blev under 80-talet anklagad för att ha övergett sin egen stil och gett sig in på samma marker som ”ungdomarna” Eddie Van Halen med flera. Det var säkert så, men den här liveplattan från början av 90-talet säger något annat.

Leslie West hör nog till samma exklusiva skara gitarrister som Eric Clapton. Flera av Mountains album är också verkliga rockklassiker, inte minst Nantucket Sleighride...och lägger sen till West Bruce & Laings liveplatta Live´N´ Kickin´ också, som jag av personligt nostalgiska skäl håller högt utan att kunna ange varför.

Jag är absolut ingen expert på varken Mountain, West Bruce & Laing eller ens Leslie Wests soloalbum. Men de skivor jag hört har jag gillat, de flesta i alla fall.

Den här liveplattan hittade jag på en CD-rea för många år sedan. Det vill säga vid den tiden då skivhandlarna började inse att det var kört för skivaffärerna och de flesta av dem bommade igen. När kan det varit, tidigt 2000-tal kanske, eller ännu några år tidigare?

Skivor man köper billigt har en tendens att bli stående. Något som även blev Leslie Wests orättvisa öde. Det var egentligen, pinsam nog, bara några månader sedan jag ”upptäckte” skivan i samlingen och bestämde mig för att verkligen lyssna på den.

Jag vet inte vad jag förväntade mig, förutom att musiken skulle ha drag av Mountain och West Bruce & Laing. Och så blev det, naturligtvis. Vad jag inte anat var dock att skivan skulle kännas så angelägen som den gjorde. Jag tycker faktiskt det här är ett lysande hårdrockalbum, en liveplatta jag gärna spelar på hög volym.

Det är bra tryck direkt, där Leslie West anger tonen direkt med ett blixtrande gitarrsolo. Det här med att han skulle tagit efter Eddie Van Halen är inget jag ens tänker på, även om det är galet mycket gitarrgnissel och fräcka riff. Avslutningen med Mississippi Queen är en sån där final man bara önskar sig. En riktigt bra liveplatta helt enkelt. Det anade jag inte.

Nr: 245/CD