Norrskenets grönöga dotter

Grönlandsresan – efter fem dagars resa kom vi till Akureyri på nordöstra Island. På vägen dit hade vår båt gått i hamn i Invergordon i de skotska högländerna och Seydisfjördur på sydöstra Island.

BJÖRK GUDMUNDSDOTTIR & TRIO GUDMUNDAR INGOLFSSONAR – GLING-GLO – 1990

Tänkte länge på min CD med detta album som en obskyr men ospelbar del av min björksamling. Men jag fick se skivan i ett nytt ljus, en aha-upplevelse om man så vill, under en hyrbilsresa på nordöstra Island mellan Akureyri och floden Laxá där Arvid skulle flugfiska.

Vi zappade under bilresan mellan två radiokanaler, en undergroundkanal med usel mottagning som lirade låtar som Grateful Deads Terrapin Station, och en statlig som spelade modern isländsk musik, för dagen jazz.

Något jag just där och då inte kunde motstå, kanske beroende på den överväldigande isländska naturen, där bilvägen, Islands väg 1, längs mäktiga Eyjafjördur tog oss upp över molnen till de kolsvarta bergen av lava, på slingrande vägar ner i smaragadgröna dalar med silverglänsande floder och vattenfall, över märkliga fält av lavasten, aviga och kantiga skulpturer från en annan tid.

Det var där jag började tro mig se Gling-glo i det förklarande isländska sommarljuset. Jag vet visserligen inte vad jazzvärlden tycker om dett album, men när jag sen kom hem till Norrahammar och spelade skivan igen upplevde jag något helt annan än förr. Det är en skiva som inte har särskilt mycket med Björks normala skivproduktion att göra, men som jag nu menar är oumbärlig i en samling med norrskenets grönögda dotter.

För mig är musiken som lätta danssteg, men inte Fred Astaires lätta tassande, utan i stället snabba knappt för ögat synliga fjäderlätta steg.

Det är den känslan jag får när jag nu tänker på bilresan från Akureyri och samtidigt har Gling-glo i bakgrunden.

Gling-glo spelades in redan 1990, innan Björks debutplatta – Debut – men under tiden hon fortfarande var med i Sugarcubes. Inspelningen sägs ha tagit bara tre dagar. Konstrasten är både märkliga och elektriskt spännande, sofistikerad jazz möter Sugarcubes new waverock, där Björks kontroversiella sångröst blir bryggan mellan de olika världarna.

Gling-glo kan ta åt sig äran av att vara den första jazzskiva jag lyssnat på med verkligt intresse. Och jag hade gärna hört mer. Men tyvärr blev det bara en skiva, jazztrions ledare Gudmundar Ingolfssonar dog i cancer bara en kort tid efter att skivan spelades in.

Gling-glo släpptes 1990 både på CD och vinyl och finns i en rad olika upplagor. För inte länge sedan fick jag tag i albumet på vinyl, i en numrerad och limiterad upplaga från 2008, som jag inte kunde låta bli trots att den var dyr. Ett byte jag förmodligen aldrig ens tänkt om jag inte hade gjort den där bilresan mellan Akureyri och floden Laxá.

Nr: 1416/2222