I så fall är aktivitet bästa receptet.
Jag vet, vi gör en hembränd jul-CD!
Men inte en vanlig med han Sjögren och hon Carola, utan en egen – en alternativ skiva.
Man blir ju fascinerad av hur många jullåtar det finns där ute i cyberrymden. Och ännu mer av hur många som spelats in av sådana man inte trodde skulle ha gjort det, alltså grisiga gamla rockband och diverse andra. Kort sagt det finns jullåtar i alla genrer, det finns roliga, konstiga, seriösa, svåra och trevliga, gulliga, alldagliga, spännande, fåniga och allt där emellan.
Den här alternativa CD:n ska dock inte hänga på den trenden. I stället ska här presenteras en riktigt mustig julskiva med låtar som får stämningen att bli lite bättre vare sig man vill eller inte. Och kanske att det slinker med en och annan jullåt också, även The Musical Box kan nämligen drabbas av julfrossa, koka glögg och få för sig att allt måste gå korrekt till väga.
Förslagsvis bränns denna CD hemma, det är ju jul, och då används givetvis nedladdade mp3-filer, eftersom det här med återanvändning är årets julklapp.
Är kanske inte någon direkt jullåt, eller? Omslaget har å andra sidan rätt färg.
Men på julen vill vi givetvis hålla julstressen ifrån oss. För säkerhets skull väljs den med den engelska texten, den har fler hört än den tyska. Den perfekta synthpoplåten, ren, kristallklar, raffinerad synth i dess mest förfinade form. Robotrösterna var på 70-talet något så ohyggligt innovativt att ni inte anar.
Det här är nog ingen jullåt heller när jag tänker efter. Det är inte direkt julstämning som infinner sig när man spelar Archangel Thunderbird, Amon Düüls enda singel från magiska LP:n Yeti. Det är någon form av kaos...vilket å andra sidan känns igen som en stor del av julen, den stressiga sidan vill säga. En av få korta AD-låtar också för den delen, bara tre minuter.
Nä, det här håller på att gå riktigt snett. Vi vänder kompassnålen mot den röda julen och håller oss där, eller...
Nån som påstått att Kinks var ironiska? Här är de till och med sardoniska och river av en sagolikt hemsk julvisa som får den okänsligastes ögon att tåras. Tomten rånad av ett ungdomsgäng, och inte är folk nöjda med sina julklappar heller, de vill ha pengar!
Det är dock seriösare än det verkar. Father Christmas är socialrealism och en rejäl känga åt det brittiska välfärdssystemet, som ändå var bättre då än det blev efter Thatcher.
Inte direkt någon outsider. Den här låten har listats som alla tiders mest populära jullåt massor av gånger. Jag kan inte låta bli att gilla den ändå. Shane MacGowan blir sluddrigare och sluddrigare för varje vers, så nog firas det jul på Irland också.
Det här är grejer det. Det är en riktig svensk jullåt fullt jämförbar med både Anders Petters stuga och Tippe tippe tipp tapp. Det enda Putte ville ha i julklapp var ju en röd elektrisk gitarr. Varför kunde han inte få det? Ett utslag av 80-talets överflödiga jular. Bortskämda ungjävel!
Svensk busrock med skramliga gitarrer och en Nisse Hellberg som inte kunde varit särskilt gammal. Det här en så fantastiskt rolig låt, som rimligen borde kunna spelas varenda dag fram till julafton. Wilmer X första stora hit fanns med på den där legendariska mini-LP:n från 1980, utgiven av Amigo Records och inspelad i Studio Bombadill i Klippan.
Denna sorglustiga historia om stackars klene Rolf som ville bli tomtens julklappsren är Torssons bidrag till den svenska jultraditionen. Från Japan till Brasilien från Dallas till Aten så längtar alla barnen efter tomtens julklappsren. Och jodå, Rolf fick som han ville...
Ironi kan man aldrig få för mycket av. Anders F är som alltid briljant med texter som borde skrivas i neon i varenda skyltfönster så här vid jul. Nej, det är inte bara snön som faller utan hela konsumtionssamhället som här får sig en kraftfull, välriktad och synnerligen innerlig julkänga där bak. Och i pissoaren möter vi självaste tomtefar...med lång näsa och en stråle som glittrar.
Till och med jag fattar att Roy Wood måste varit hög som en julgran och påtänd som ett tomtebloss när han kom på idén att spela in den här låten. Med Wizzard blir julen glamrockigt skön om än tämligen oortodox och vildare än 70-talets alla jular tillsammans.
Eftersom jag fick skivan i julklapp och Rullan går är första spåret på LP:n Folklår kommer den för mig alltid att vara förknippad med julen 1975, allmänt kallad den barnförbjudna julen. Inte direkt nån jullåt det här heller förmodligen. Funkar troligen bättre på den där skumma efterfesten man råkar hamna på sådär fyra fem timmar efter julklappsutdelningen. Så spara texten till den här låten i ditt RAM-minne, den kan komma till användning när du minst anar det.
Den här låten snodde Slade och tog med på sitt smaklösa julparty 1985. Men ingen julskiva utan Slade, som farsan alltid brukade säga (Nej, det gjorde han inte. Han hade aldrig hört talas om Slade).
Personligen tycker jag att låtar som Cum On Feel The Noize, Mama Weer All Craze Now och Get Down And Get With It som också hör hemma på min lista över bra jullåtar. Ett annat alternativ är Merry Xmas Everybody, vilket normalt är den sladelåt som brukar få plats på en och annan riktig julskiva.
Det är här kopplingen mellan Torsson och Wilmer X blir väldigt tydlig. Nisse Hellberg delade 1980 ut en en röd elektrisk gitarr till Putte. Det här är Putte fyra år senare, som nu fått en sån där jävla gitarr flera jular i rad och nu önskar sig en brandbil i stället. Men inte. Han får en tröttsam, röd, elektrisk rock´n´rollgitarr igen. Ge gossen en brandbil i stället, helst innan han brinner upp. Låten är ett utslag av överflödsjularna på 80-talet där ingenting tycktes vara nog.
Usch och fy vad hemsk låt det här är. En reggaejul ihop med detta gäng hurtigaa och säkert också överförfriskade danskar är inget man längtar efter direkt. Eller så gör man det, och bara älskar den här låten, som finns på Shu Bi Duas julskiva från början av 90-talet. Att det var dem listade vi ut direkt, att kalla sig för Shu Bi 40 hjälpte inte ett dugg...
Jullåtar och reggae ska dock inte underskattas, det finns tydligen en julbox med tre CD-skivor The Trojan Christmas Box nånstans där ute.
Den som föreslog att jag skulle göra en sån här lista bad om det här. Inte en chans att jag skulle låta bli denna Cornelisklassiker. Historien är både skakande och tragisk.
Det gick nämligen så illa för gamle tomtefar på firmafesten att han söp ihjäl sig. Varför dö en naturlig död när man kan hjälpa till själv? (OBS! Svart humor, båda mina föräldrar valde den vägen, min barndom var nämligen ett enda långt kalas det också...).
Den enda jullåt jag har på vinylsingel (förutom Rolf ren) och har därför en given plats i denna julkalender. Den är ju dessutom årets jullåt här i bloggen. Jag dammar nu av denna landsplåga från 80-talet och i en inte allt för fräsch odör av fläskos och rödkålsuppkok uppmanar jag alla att sjunga med när Åke Cato och Sven Melander tar ton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar