Julafton igen minsann. Då är det den här partyskivan som ska fram. Jag firar gärna jul ihop med Noddy Holder och Jimmy Lea.
SLADE – THE CHRISTMAS PARTY ALBUM – 1985
Slade hade verkligen något på gång i början av 80-talet. Våra gamla glamrockhjältar hade kommit tillbaka och lirade (nästan) metal, tyngre och råare än någonsin. Men sen dök Run Runaway upp...som blev en discohit 1983. Och för att understryka att de verkligen var på botten släppte de Rouges Gallery 1985. En (pop) skitskiva. Men vem säger att man inte kan fira jul ihop trots det...
Jag vet inte om den här plattan – The Christmas Party Album – som dök upp senare samma år var ett sätt att försöka rädda Slades rykte eller om det bara var ett sätt att försöka pressa ut lite extra pengar ur fenomenet Slade. Eller om de helt enkelt tyckte det var en kul grej att spela in jullåtar?
Att Slade skulle göra en julskiva fanns inte på kartan på den tiden de var mina idoler, alltså i början och mitten av 70-talet. På den tiden var sådant vikt för storheter som Wanda Jackson, Elvis Presley, Bosse Larsson och möjligtvis Janne Lucas Persson. Jag vet inte, men kanske bröt Slade nån trend där...
I vilket fall som helst blev det inte egentligen särskilt lyckat, enligt min mening, även om jag är säker på att det finns många sladefans som tycker den här skivan (också) är briljant. Dock får jag väl erkänna att inspelningen har en ganska hög ”rolighetsfaktor”.
De flesta låtarna är dock covers; Let´s Dance, Hi Ho Silver Lining, Let´s Have a Party med mera och i den meningen också att Slade här gör covers på sina egna gamla glamrocklåtar.
Det riktigt roliga är att höra ett gammalt hårdrockband ge sig på Santa Claus Is Coming To Town, Merry Xmas Everybody och sen avslutar det hela med allsång i Auld Lang Syne.
Det här är verkligen en LP som jag känner mig kluven till. Jag vill att det ska vara bra, men jag tycker inte det egentligen...
Men tydligen har den spelats på ett och annat julparty ändå. Så varför inte. Skivan lär ha sålts i rätt många ex och har kommit ut i flera upplagor även senare än 1985. Så vem vet. Jag är kanske inte ensam om att fira jul ihop med Slade.
God Jul!
Nr: 2010/2222
* You Boyz Make Big Noize
SLADE – THE CHRISTMAS PARTY ALBUM – 1985
Slade hade verkligen något på gång i början av 80-talet. Våra gamla glamrockhjältar hade kommit tillbaka och lirade (nästan) metal, tyngre och råare än någonsin. Men sen dök Run Runaway upp...som blev en discohit 1983. Och för att understryka att de verkligen var på botten släppte de Rouges Gallery 1985. En (pop) skitskiva. Men vem säger att man inte kan fira jul ihop trots det...
Att Slade skulle göra en julskiva fanns inte på kartan på den tiden de var mina idoler, alltså i början och mitten av 70-talet. På den tiden var sådant vikt för storheter som Wanda Jackson, Elvis Presley, Bosse Larsson och möjligtvis Janne Lucas Persson. Jag vet inte, men kanske bröt Slade nån trend där...
I vilket fall som helst blev det inte egentligen särskilt lyckat, enligt min mening, även om jag är säker på att det finns många sladefans som tycker den här skivan (också) är briljant. Dock får jag väl erkänna att inspelningen har en ganska hög ”rolighetsfaktor”.
Det riktigt roliga är att höra ett gammalt hårdrockband ge sig på Santa Claus Is Coming To Town, Merry Xmas Everybody och sen avslutar det hela med allsång i Auld Lang Syne.
Det här är verkligen en LP som jag känner mig kluven till. Jag vill att det ska vara bra, men jag tycker inte det egentligen...
Men tydligen har den spelats på ett och annat julparty ändå. Så varför inte. Skivan lär ha sålts i rätt många ex och har kommit ut i flera upplagor även senare än 1985. Så vem vet. Jag är kanske inte ensam om att fira jul ihop med Slade.
God Jul!
Nr: 2010/2222
* You Boyz Make Big Noize
Den här plattan hade jag och spelade sönder, framför allt öppningsspåret Let's Dance. Slades version är helt underbar. Den är som gjord för Noddy Holders röst. Likaså Hi Ho Silver Lining. Jeff Becks egen version är tam i jämförelse. Do you Believe In Miracles verkar vara både en hyllning och en liten kniv i ryggen på samma gång till Bob Geldof. Också den en jättebra låt. Nyinspelningarna av deras egna låtar är kul, men inget att hänga i granen för länge.
SvaraRaderaHej.
SvaraRaderaHolders röst är Slade för mig. Tänkte på att du skriver att Slade hade något på gång i början av 80-talet. Tänker du på "We`ll bring the house down" och "My oh my"? Själv tycker jag att tiden hade kört förbi dessa glamrock osande band.
Spelade "Merry Xmas Everybody" och tänkte att det är lite underligt att Slade idag främst lever vidare genom en jul-låt.
En riktig god jul önskas Dig.
Omslaget är ju alldeles underbart i sin brutala 80-tals-smaklöshet. Jag är ganska övertygad om att detta var - som du skriver - ett sätt att pressa några sista slantar ur fenomenet Slade, genom att knyta an till det faktum att de var kända för sin julhit "Merry xmas everybody".
SvaraRaderaJag har inte hört plattan och kan inte säga något om dess kvaliteter. Men bara omslaget är ju ett härligt tidsdokument. Jag var mycket i England omkring 1985 - 88, och den "skojiga" bilden av Noddy Holder, när han i blåsvart-rutig flanellskjorta låtsas blåsa upp en ballong (för det är väl det han gör?) sammanfattar på något vis mycket av dåtidens brittiska populärkultur. Jag kan riktigt känna doften av avslagen öl och gammal cigarettrök på en sunkig pub i Uxbridge kring jul. På jukeboxen spelas Slades "Merry x-mas..." varvat med Rick Astley, Wham och andra vidriga 80-talshits. Vilka tider... ;-)
Skaffar man den här på CD ska man se till att få coverspåret "Do They Know It's Christmas". Slade gör den överjävligt mycket bättre än originalet. Det var menigen att delar av Slade skulle medverka vid Live Aid inspelningen, men de kunde inte medverka pga turnerande så de gjorde en egen version istället.
SvaraRaderaFörutom den låten så är Do You Believe in Miracles ett riktigt trevligt spår och var ju också singeln från densamma.
Småtrevlig skiva, men inte den bästa de gjort.