MICK JAGGER – WANDERING SPIRIT – 1993
Wandering Spirit är en kanonplatta! Det är Mick Jaggers tredje soloplatta, där ingen av de övriga stenarna finns med. Hans två första soloalbum har inte särskilt gott rykte, men Wandering Spirit är något helt annat. Jag tvekar inte att kalla den en av de bästa rockplattor som släpptes på hela 90-talet.
”Nu tar han väl i”, tänker nog en och annan som har Primitive Cool eller She´s The Boss i tankarna. Men det gör jag inte. Det här är en lysande rockplatta rakt av, från första till sista låten.
Det räcker med första spåret, Wired All Night, för att börja ana det. Redan där får Jagger taket att lyfta när han tar oss tillbaka hela vägen till det skramliga rocksoundet på Sticky Fingers.
När han sedan följer upp med fräcka Out Of Focus och en lika funkig duett med Lenny Kravitz, Don´t Tear Me Up, som skulle kunnat hört hemma på Some Girls. Då är jag såld.
Borta är det där klistriga 80-talssoundet från She´s The Boss, som fick mig att tveka på Jaggers storhet.
Jag köpte skivan 1993 när den var ny...på CD. Vid den tiden fanns inte ens tanken att skivan också släppts på vinyl. Men nu har jag alltså den äkta varan, den riktiga LP-skivan.
1993 gick förresten den här plattan nästan helt spårlöst förbi. Det var ingen som tog notis om Mick Jagger, då var det grunge; Nirvana, Soundgarden och postpunkband som Offspring som gällde.
När Stones året efter släppte Voodoo Lounge var det nog bara de mest hängivna som såg likheterna med Wandering Spirit. Har du den skivan, då vet du också var Mick Jagger fick det soundet från.
Därför är Wandering Spirit en helt nödvändig skiva för alla gamla stonesfans. Köper du den inte kommer du att ångra dig, och det kommer att saknas en viktig del i ditt eget stones-pussel.
Nr: 779/2222
Wandering Spirit är en kanonplatta! Det är Mick Jaggers tredje soloplatta, där ingen av de övriga stenarna finns med. Hans två första soloalbum har inte särskilt gott rykte, men Wandering Spirit är något helt annat. Jag tvekar inte att kalla den en av de bästa rockplattor som släpptes på hela 90-talet.
Det räcker med första spåret, Wired All Night, för att börja ana det. Redan där får Jagger taket att lyfta när han tar oss tillbaka hela vägen till det skramliga rocksoundet på Sticky Fingers.
När han sedan följer upp med fräcka Out Of Focus och en lika funkig duett med Lenny Kravitz, Don´t Tear Me Up, som skulle kunnat hört hemma på Some Girls. Då är jag såld.
När Stones året efter släppte Voodoo Lounge var det nog bara de mest hängivna som såg likheterna med Wandering Spirit. Har du den skivan, då vet du också var Mick Jagger fick det soundet från.
Därför är Wandering Spirit en helt nödvändig skiva för alla gamla stonesfans. Köper du den inte kommer du att ångra dig, och det kommer att saknas en viktig del i ditt eget stones-pussel.
Nr: 779/2222
Jag håller med om att detta är en bra platta. När den var ny fastnade jag framför allt för countryballaden "Evening gown". Ett antal år senare valde Jerry Lee Lewis att göra den låten som en duett med Mick Jagger på sin platta "Last man standing". Då insåg jag att jag haft rätt. Om Jerry Lee anser att en låt duger åt honom, så är det en bra låt.
SvaraRadera