DOOBIE BROTHERS – SIBLING RIVALRY – 2000
Nästan 30 år efter Toulouse Street och efter en lång – som jag ser det misslyckad - utflykt till soul, lyckades Doobie Brothers överraskande nog göra en riktigt bra platta.
Men det var bara tre av medlemmarna från det ursprungliga bandet, Tom Johnston, Patrick Simmons och Keith Knudsen, som orkade hänga med på den här skivan.
Det här är förresten ett album jag har på cd-skiva. Vad jag vet släpptes den aldrig på vinyl. Vilket kanske inte är så konstigt. 2000 hörde Doobie Brothers knappast till de där banden som stod särskilt högt i kurs. De hade sin storhetstid i början av 70-talet.
Men Sibling Rivalry överraskar. Den har så klart inget av den där fräckheten och småtuffa looken som Doobies tidiga album.
Mycket av känslan finns kvar hos ”gubbarna”. De kan fortfarande riva av rätt skön countryrock och stånkar på med ett och annat sydstatsriff, precis som förr.
Ett annat bra uttryck är kanske ”mogen”. För här vet Doobie Brothers precis vad de vill. Det känns inte som de är inte ute efter några sensationer eller nya hits.
De vill bara lira sin musik. Och ibland kan det räcka.
Nr: 146/CD
Nästan 30 år efter Toulouse Street och efter en lång – som jag ser det misslyckad - utflykt till soul, lyckades Doobie Brothers överraskande nog göra en riktigt bra platta.
Det här är förresten ett album jag har på cd-skiva. Vad jag vet släpptes den aldrig på vinyl. Vilket kanske inte är så konstigt. 2000 hörde Doobie Brothers knappast till de där banden som stod särskilt högt i kurs. De hade sin storhetstid i början av 70-talet.
Mycket av känslan finns kvar hos ”gubbarna”. De kan fortfarande riva av rätt skön countryrock och stånkar på med ett och annat sydstatsriff, precis som förr.
Ett annat bra uttryck är kanske ”mogen”. För här vet Doobie Brothers precis vad de vill. Det känns inte som de är inte ute efter några sensationer eller nya hits.
De vill bara lira sin musik. Och ibland kan det räcka.
Nr: 146/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar