LOU REED – ROCK AND ROLL HEART – 1976
Det kunde ha varit Coney Island Baby jag skriver om idag, men det är Rock And Roll Heart. Det avgjordes av ödet. LP:n inköptes på en skivrea på Tempo i Jönköping någon gång i slutet av 70-talet.
Jag var där med en kompis, jag hittade både Coney Island Baby och Rock And Roll Heart i reabackarna och ville ha båda...vilket min kompis också ville. För att både spara pengar och inte starta en livslång fejd bestämde vi oss för att köpa en av dem var...och så drog vi lott...Rock And Roll Heart blev min.
Långt efter förstod jag att det var jag som förlorade lottdragningen. Coney Island Baby anses ju vara en av Lou Reeds allra bästa album, medan folk i allmänhet brukar fnysa föraktfullt åt Rock And Roll Heart (i jämförelse med Coney Island Baby alltså).
Men på den tiden spelade det ingen större roll för mig. Jag fick höra Coney Island Baby så många gånger jag ville, men Rock And Roll Heart, som jag kunde spela hemma hela tiden, blev kanske därför min favorit av de båda.
Sett med dagens ögon är den visserligen lite väl ”glammig”, rent av poppig. Men då gillade jag låtar som I Believe In Love, Banging On My Drum och You Wear It So Well.
När jag nyligen spelade skivan igen upptäckte jag att jag fortfarande gillar de där låtarna. Nä, jag tror inte jag förlorade nån lottdragning egentligen. Coney Island Baby skaffade jag så klart senare...Så det så!
Nr: 37/2222
Det kunde ha varit Coney Island Baby jag skriver om idag, men det är Rock And Roll Heart. Det avgjordes av ödet. LP:n inköptes på en skivrea på Tempo i Jönköping någon gång i slutet av 70-talet.
Långt efter förstod jag att det var jag som förlorade lottdragningen. Coney Island Baby anses ju vara en av Lou Reeds allra bästa album, medan folk i allmänhet brukar fnysa föraktfullt åt Rock And Roll Heart (i jämförelse med Coney Island Baby alltså).
Sett med dagens ögon är den visserligen lite väl ”glammig”, rent av poppig. Men då gillade jag låtar som I Believe In Love, Banging On My Drum och You Wear It So Well.
När jag nyligen spelade skivan igen upptäckte jag att jag fortfarande gillar de där låtarna. Nä, jag tror inte jag förlorade nån lottdragning egentligen. Coney Island Baby skaffade jag så klart senare...Så det så!
Nr: 37/2222
Kul med dessa minnen från skivreor. Jag minns skivreorna på Tempo i min hemstad i början av 1980-talet. Då var det fortfarande den lokala butikspersonalen som skötte prissättningen (senare tror jag att detta gjordes centralt, innan reaplattorna distribuerades till butikerna). Man kunde snabbt se om någon som inte hade koll på musik hade satt priserna, och då kunde man göra alldeles fantastiska fynd. Jag minns t.ex. att jag hittade "Dance craze", en då ganska nyutgiven samlingsplatta med brittiska ska-band, för en tia! (Det kan tilläggas att den plattan numera anses vara en raritet och betingar ett visst samlarvärde.)
SvaraRaderaHe, he, jo på den tiden kunde man göra en hel del spännande fynd.
Radera