FRANK ZAPPA – LUMPY GRAVY – 1967
Hade hört mycket om den här skivan innan jag fick tag i den. Att man skulle akta sig för den. Nu när jag hört den förstår jag. Men jag kan inte låta bli att tycka Lumpy Gravy på sitt sätt ändå är intressant. Lumpy Gravy är nog inte musik, men experimentellt är det alla gånger, särskilt med tanke på årtalet, 1967. Avantgarde är det absolut.
Skivan har två delar, Lumpy Gravy 1 & 2, på var sin sida av LP:n. Innehållet består av lösryckta fragment av musik som i ett rasande tempo skiftar med diverse nonsensdialoger och en ohygglig mängd olika ljud och effekter.
Vad Frank använde för "verktyg" för att skapa alla dessa konstiga ljud vet jag inte, men det är fler än man kan tänka sig. Dialogerna har inget som helst sammanhang, det finns ingen koppling mellan de olika ”sekvenserna”.
Ett (1) stycke musik har jag lyckats identifiera, de allra sista minuterna på skivans del 2, där Zappa elegant och alldeles självklart låter kaoset glida över i en både vacker och välgjord instrumental version av Take Off Your Clothes (som i sin helhet finns på tvillingskivan We´re Only In It For The Money).
Franks plan med skivan var säkerligen att testa hur långt han kunde gå. Något annat kan jag inte tänka mig. Det lyckades han med.
De enda jämförbara skivor jag kan komma på är George Harrisons Electronic Sound och möjligtvis också Lou Reeds Metal Machine Music, med den skillnaden att Lumpy Gravy faktiskt går att lyssna på.
Jag kom på mig själv med att lyssna på skivan med ganska stort intresse. Jag blev nyfiken på vad han skulle hitta på i nästa sekvens...och i nästa...och i nästa...
Att det är Zappas första solo-LP tror jag enbart beror på att han inte ville sätta Mothers Of Inventions namn på den. De hade ju trots allt redan 1967 skaffat sig ett tämligen gott rykte.
Nr: 514/2222
Hade hört mycket om den här skivan innan jag fick tag i den. Att man skulle akta sig för den. Nu när jag hört den förstår jag. Men jag kan inte låta bli att tycka Lumpy Gravy på sitt sätt ändå är intressant. Lumpy Gravy är nog inte musik, men experimentellt är det alla gånger, särskilt med tanke på årtalet, 1967. Avantgarde är det absolut.
Vad Frank använde för "verktyg" för att skapa alla dessa konstiga ljud vet jag inte, men det är fler än man kan tänka sig. Dialogerna har inget som helst sammanhang, det finns ingen koppling mellan de olika ”sekvenserna”.
De enda jämförbara skivor jag kan komma på är George Harrisons Electronic Sound och möjligtvis också Lou Reeds Metal Machine Music, med den skillnaden att Lumpy Gravy faktiskt går att lyssna på.
Jag kom på mig själv med att lyssna på skivan med ganska stort intresse. Jag blev nyfiken på vad han skulle hitta på i nästa sekvens...och i nästa...och i nästa...
Nr: 514/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar