ROLLING STONES – STICKY FINGERS – 1971
Ha, vilket statement av Stones. Det här är skivan som visade att de ville vara med på 70-talet också och inte bli ett av alla andra 60-talsband. Inte bara musikaliskt, utan även också med skivomslaget, som var deras mest uppseendeväckande och stötande så långt.
En gylf med en riktig dragkedja. Och den där pytonormen innanför jeanstyget. Det retade säkert rätt många, men skaffade också Stones en mängd nya fans.
Man kan se det som ett billigt trick, med Sticky Fingers omslag levde Stones upp till myten som oborstade, fräcka och helt hämningslösa.
Man kan också se det som tidernas smartaste reklamgimmick. Något som Stones fortfarande lever gott på. Detta skivomslag är legendariskt, en ikon.
Musikaliskt är Sticky Fingers också ett ohyggligt starkt album. Här finns några av bandets allra största och mest välkända låtar, akter som Stones fortfarande spelar på sina mastodontiska konserter.
Inledningen med Brown Sugar visade att Stones var på väg mot nya mål efter magiska Let It Bleed, att de inte på något sätt var nöjda.
Jag vill nog påstå att nästan varenda låt på den här LP:n är rockklassiker. På a-sidan måste jag också nämna Wild Horses och Can´t You Hear Me Knocking.
På den lite coolare b-sidan hittar man storheter som Bitch, Sister Morphine, Dead Flowers och Moonlight Mile.
En fantastisk rockplatta helt enkelt. En av de bästa på hela 70-talet. Ett av de album som satte trenden för rockmusikens utveckling.
Jag ser egentligen bara ett problem med skivan. Den där jämrans gylfen har en tendens att ge sig på andra skivor i samlingen och ge dem fula märken i ryggen.
Sånt gillar inte samlare. Mitt tips är att den som är rädd om sina skivor placerar en liten kartongbit i plastfickan på Sticky Fingers, framför gylfen.
Nr: 585/2222
Ha, vilket statement av Stones. Det här är skivan som visade att de ville vara med på 70-talet också och inte bli ett av alla andra 60-talsband. Inte bara musikaliskt, utan även också med skivomslaget, som var deras mest uppseendeväckande och stötande så långt.
Man kan se det som ett billigt trick, med Sticky Fingers omslag levde Stones upp till myten som oborstade, fräcka och helt hämningslösa.
Man kan också se det som tidernas smartaste reklamgimmick. Något som Stones fortfarande lever gott på. Detta skivomslag är legendariskt, en ikon.
Inledningen med Brown Sugar visade att Stones var på väg mot nya mål efter magiska Let It Bleed, att de inte på något sätt var nöjda.
På den lite coolare b-sidan hittar man storheter som Bitch, Sister Morphine, Dead Flowers och Moonlight Mile.
En fantastisk rockplatta helt enkelt. En av de bästa på hela 70-talet. Ett av de album som satte trenden för rockmusikens utveckling.
Jag ser egentligen bara ett problem med skivan. Den där jämrans gylfen har en tendens att ge sig på andra skivor i samlingen och ge dem fula märken i ryggen.
Sånt gillar inte samlare. Mitt tips är att den som är rädd om sina skivor placerar en liten kartongbit i plastfickan på Sticky Fingers, framför gylfen.
Nr: 585/2222
Stones bästa platta någonsin, enligt min åsikt. T.o.m. bättre än "Exile on Main street", som ju ofta hyllats som deras mästerverk.
SvaraRaderaÄr nog beredd att hålla med dej!
Radera