FRANK ZAPPA – ORCHESTRAL FAVORITES – 1979
Den här skivan är definitivt bara något för Zappas allra mest hängivna fans. Det svårt, på gränsen till obegripligt och väldigt avancerat. Det är precis det som skivtiteln säger; Zappas egna favoriter med en orkester.
Jag vet inte vilken orkester det är, men efter att ha lyssnat på skivan ett antal gånger måste jag säga att det är ett gäng med synnerligen gott musiköra. Att de kan hänga med i Zappas alla galna infall är inte annat än imponerande.
Vad man bör kalla den här typen av musik vet jag knappast. Det är i vilket fall som helst inte jazzimprovisation och det är definitivt inte rock. Orchestral Favorites går långt utanför de ramarna. Möjligtvis kan man kalla det för konstmusik, men då är jag ute på djupt vatten.
Ändå tycker jag det här är en ganska intressant skiva att lyssna på...nån gång emellanåt...den går inte att spela särskilt ofta...och absolut inte i större sällskap...här är det nog egentligen hörlurar som gäller.
Visserligen är inledningen med Strictly Genteel tämligen spelbar för en större publik, men sen blir det värre.
Pedro´s Dowdry och tretton minuter långa Bogus Pomp är extremt svåra saker att förstå sig på. Åtminstone för mig som är uppfödd på vanlig hederlig rock.
Nr: 1237/2222
Den här skivan är definitivt bara något för Zappas allra mest hängivna fans. Det svårt, på gränsen till obegripligt och väldigt avancerat. Det är precis det som skivtiteln säger; Zappas egna favoriter med en orkester.
Jag vet inte vilken orkester det är, men efter att ha lyssnat på skivan ett antal gånger måste jag säga att det är ett gäng med synnerligen gott musiköra. Att de kan hänga med i Zappas alla galna infall är inte annat än imponerande.
Vad man bör kalla den här typen av musik vet jag knappast. Det är i vilket fall som helst inte jazzimprovisation och det är definitivt inte rock. Orchestral Favorites går långt utanför de ramarna. Möjligtvis kan man kalla det för konstmusik, men då är jag ute på djupt vatten.
Ändå tycker jag det här är en ganska intressant skiva att lyssna på...nån gång emellanåt...den går inte att spela särskilt ofta...och absolut inte i större sällskap...här är det nog egentligen hörlurar som gäller.
Visserligen är inledningen med Strictly Genteel tämligen spelbar för en större publik, men sen blir det värre.
Pedro´s Dowdry och tretton minuter långa Bogus Pomp är extremt svåra saker att förstå sig på. Åtminstone för mig som är uppfödd på vanlig hederlig rock.
Nr: 1237/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar