GREGG ALLMAN BAND – I´M NO ANGEL - 1986
När det gäller Gregg Allmans album I´m No Angel skulle jag kunna göra det enkelt för mig. Jag skulle kunna påpeka att den här skivan kom 1986...och därmed tillhörande problem...den överdådiga, kladdiga och fantasilösa produktionen. Att detta faktum sabbar precis allt.
Att skivan därmed låter som nästan vilken annan 80-talare som helst.
Så att jag till och med skulle kunna jämföra den med Michael McDonalds soloalbum från samma tid...
Allt det där stämmer. Produktionen är inte rolig alls. I´m No Angel är av den anledningen svårlyssnad och tålamodskrävande, trots bra material.
Men det där var ju något som drabbade nästan varenda artist på den tiden. Och eftersom det nu handlar om vår vän...och Dickey Betts vapendragare i Allman Brothers under alla år...och brorsan till Duane Allman...samt att detta var en comeback för Gregg, som inte gjort en soloplatta på över tio år...ska jag ändå försöka se förbi det där...
utan att lyckas riktigt...
Jag tycker så här:
I´m No Angel saknar inte bra låtar. Här har Gregg Allman ännu en gång hittat rätt. Felet är bara att det i mina öron låter tämligen likartat hela tiden. Jag hittar inte nyanserna och det där lilla extra som får en skiva att växa. Och jag är helt övertygad om att det hänger på produktionen. Jo, jag vet att Gregg Allman är bättre än vad jag tycker just nu...
Nr: 1278/2222
När det gäller Gregg Allmans album I´m No Angel skulle jag kunna göra det enkelt för mig. Jag skulle kunna påpeka att den här skivan kom 1986...och därmed tillhörande problem...den överdådiga, kladdiga och fantasilösa produktionen. Att detta faktum sabbar precis allt.
Allt det där stämmer. Produktionen är inte rolig alls. I´m No Angel är av den anledningen svårlyssnad och tålamodskrävande, trots bra material.
Jag tycker så här:
I´m No Angel saknar inte bra låtar. Här har Gregg Allman ännu en gång hittat rätt. Felet är bara att det i mina öron låter tämligen likartat hela tiden. Jag hittar inte nyanserna och det där lilla extra som får en skiva att växa. Och jag är helt övertygad om att det hänger på produktionen. Jo, jag vet att Gregg Allman är bättre än vad jag tycker just nu...
Nr: 1278/2222
Hade producenterna inte riktigt lärt sej den nya tekniken än eftersom det låter så plastigt på så många album? Jag har hört titelspåret och det låter som allt annat amerikanskt vid denna tid. Bra visserligen, men stelt och nästan sterilt i ljudet. Nån spak här och nån knapp där borde ha hanterats på ett annat vis. Gregg sjunger bra men gitarrsolot låter nedtryckt på nåt vis, som om nån vid mixerbordet inte gillade ljudet från början och lade det längre ner i ljudbilden.
SvaraRaderaDet är så man saknar 70-talets mer "suddiga" ljudbild. Dire Straits lyckades bra med Brothers In Arms, men jag tror det mer berodde på Mark Knopfler och Neil Dorfsman som producerade plattan än tekniken i sej. De lät inte tekniken styra.
Jag tror det var både en modegrej och en fascination för teknik. De tyckte helt enkelt att det lät väldigt bra. Och att tekniken hjälpte till så det blev ännu bättre...
RaderaDet fanns så klart oerhört skickliga ljudtekniker även på 80-talet. Tänker då närmast på Bruce Swedien, han som låg bakom soundet på Michale Jacksons Thriller och Bad, där ljudet är helt fantastiskt.
Möjligtvis var det så att det krävdes mer "känsla" från ljudteknikerna på 70-talet då de inte hade så många hjälpmedel. Ett exempel är faktiskt Dire Straits album Communique, där soundet på LP:n är helt makalöst läckert. Tyvärr försvann det mesta av det när skivan digitaliserades och hamnade på CD. Communique på CD låter inte alls lika bra.