FRANK ZAPPA – THE MAN FROM UTOPIA – 1983
Min gissning är att till och med inbitna zappa-fans hänger med huvudet ner i toastolen efter att ha lyssnat på den här plattan. Det här är jobbiga grejer...och inte alls särskilt roligt, ens för att vara Zappa.
Är The Man From Utopia den första LP med Frank Zappa du lyssnat på har du haft otur. Fullt förståeligt är risken stor att du aldrig någonsin mer kommer att spela en Zappa-skiva.
Är det verkligen så illa?
Jo, nästan. Jag har täckning för att många zappa-fans inte gillar den. Det har mer än en gett kraftfullt uttryck för. Och jag har nog belägg för resten också. Till viss del i alla fall.
En del av låtarna på The Man from Utopia är faktiskt helt okej och lite till. Där påminner det ganska mycket om det Frank gjorde på Sheik Yerbouti, som ändå var ganska bra.
Men det där kommer lätt i skymundan av all denna utfyllnad, jag drar mig inte för att kalla det muzak. Långa partier av skivan är, som jag ser det, nästan helt ointressanta. Går det att hitta nån förklaring? Jo, eventuellt...
När man tänker efter var Zappas 80-tal inte särskilt upplyftande alla gånger. Jag kan tänka mig att han hade svårigheter att få sin musik att fungera i (den så kallade) utvecklingen i popvärlden.
Men att göra nån konstnärlig ”sell-out” var inte ens tänkbart, om det inte handlade om ironi och ren elakhet förstås...tänker då på Bobby Brown och Joe´s Garage.
Kort sagt: han gick lite på tomgång, åtminstone på The Man from Utopia. Den här skivan, som trots sitt taskiga rykte brukar vara ganska dyr att köpa, bör man nog undvika om man inte är zappa-extremist.
Man ska definitivt låta bli den om man är nybörjare. Och man kanske också ska låta den vara om man tycker album som Apostrophé, Over-Nite Sensation och Zoot Allures är storverk.
Möjligtvis är den som gillar album som Hot Rats, The Grand Wazoo och Läther-sviten mer förlåtande.
Nr: 2070/2222
Min gissning är att till och med inbitna zappa-fans hänger med huvudet ner i toastolen efter att ha lyssnat på den här plattan. Det här är jobbiga grejer...och inte alls särskilt roligt, ens för att vara Zappa.
Är The Man From Utopia den första LP med Frank Zappa du lyssnat på har du haft otur. Fullt förståeligt är risken stor att du aldrig någonsin mer kommer att spela en Zappa-skiva.
Jo, nästan. Jag har täckning för att många zappa-fans inte gillar den. Det har mer än en gett kraftfullt uttryck för. Och jag har nog belägg för resten också. Till viss del i alla fall.
En del av låtarna på The Man from Utopia är faktiskt helt okej och lite till. Där påminner det ganska mycket om det Frank gjorde på Sheik Yerbouti, som ändå var ganska bra.
Men det där kommer lätt i skymundan av all denna utfyllnad, jag drar mig inte för att kalla det muzak. Långa partier av skivan är, som jag ser det, nästan helt ointressanta. Går det att hitta nån förklaring? Jo, eventuellt...
Men att göra nån konstnärlig ”sell-out” var inte ens tänkbart, om det inte handlade om ironi och ren elakhet förstås...tänker då på Bobby Brown och Joe´s Garage.
Kort sagt: han gick lite på tomgång, åtminstone på The Man from Utopia. Den här skivan, som trots sitt taskiga rykte brukar vara ganska dyr att köpa, bör man nog undvika om man inte är zappa-extremist.
Man ska definitivt låta bli den om man är nybörjare. Och man kanske också ska låta den vara om man tycker album som Apostrophé, Over-Nite Sensation och Zoot Allures är storverk.
Möjligtvis är den som gillar album som Hot Rats, The Grand Wazoo och Läther-sviten mer förlåtande.
Nr: 2070/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar