10 CC – 10 CC – 1973
De var roliga de där 10cc! Den som inte garvat åt låtar som The Dean And I eller Sand In My Face borde söka hjälp. Dessutom var de både påhittiga och skickliga musiker som verkligen kunde lyfta 60-talspop till en ny (70-tals) nivå och göra något nytt och spännande av det. Rubber Bullets, Johnny Don´t Do It, Donna, är fräck artrock, doo-wop, surfrock och beatpop på en och samma gång.
Att sen mycket av det som finns på skivan är lånat, stulet eller bara återanvänt från tider som var gamla redan i början av 70-talet är en annan sak. 10cc lyckas göra det så snyggt och så smart att jag förlåter dem precis allt.
Deras ironiska ton, som inte borde retar upp någon, gör det bara bättre. Men att det finns spår av allt från Beach Boys till Kinks och Beatles (George Harrisons While My Guitar) går ju inte att låta bli att nämna.
När jag lyssnar på den här LP:n, som är min absoluta favoritplatta med 10cc, kan jag heller inte låta bli att tänka på både T. Rex och Sparks.
Med den skillnaden att 10cc dessutom gjorde intelligenta och roliga texter, och att det verkar som de verkligen ansträngde sig för att göra krångliga låtar...som inte blev så krångliga som de tänkt sig.
Jag gillar Graham Gouldmans lite knepiga gitarrspel, det var en av de sakerna som gjorde 10cc till ett så säreget och udda band i det tidiga 70-talets popvärld.
Det var ganska många år sedan jag jag senast lyssnade på den här LP:n innan den dammades av nu igen. Innan jag spelade den hade jag därför bara ganska vaga minnen av Rubber Bullets och Donna, som blev 10cc:s stora genombrott.
Men att hela skivan verkligen var så bra och välgjord hade jag glömt. Det här är ett 10cc-album som till skillnad från gruppens senare album står sig bra nu för tiden också.
Nr: 430/2222
De var roliga de där 10cc! Den som inte garvat åt låtar som The Dean And I eller Sand In My Face borde söka hjälp. Dessutom var de både påhittiga och skickliga musiker som verkligen kunde lyfta 60-talspop till en ny (70-tals) nivå och göra något nytt och spännande av det. Rubber Bullets, Johnny Don´t Do It, Donna, är fräck artrock, doo-wop, surfrock och beatpop på en och samma gång.
När jag lyssnar på den här LP:n, som är min absoluta favoritplatta med 10cc, kan jag heller inte låta bli att tänka på både T. Rex och Sparks.
Med den skillnaden att 10cc dessutom gjorde intelligenta och roliga texter, och att det verkar som de verkligen ansträngde sig för att göra krångliga låtar...som inte blev så krångliga som de tänkt sig.
Jag gillar Graham Gouldmans lite knepiga gitarrspel, det var en av de sakerna som gjorde 10cc till ett så säreget och udda band i det tidiga 70-talets popvärld.
Men att hela skivan verkligen var så bra och välgjord hade jag glömt. Det här är ett 10cc-album som till skillnad från gruppens senare album står sig bra nu för tiden också.
Nr: 430/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar