PHILEMON ARTHUR & THE DUNG – PHILEMON ARTHUR & THE DUNG – 1972
1972 fick den här LP:n utmärkelsen ”Årets grupproduktion” på den svenska grammisgalan. Det valet gjorde att grammisgalan efter en massiv kritikerstorm lades ner och inte återuppstod förrän 15 år senare. Finare presentation än så kan väl inte en svensk proggskiva få, eller hur?
Första gången jag hörde Philemon Arthur, vilket var någon gång i mitten av 70-talet, tänkte jag att; ”det där tramset kör de väl i nån låt bara, sen börjar det på riktigt”...
Men så var det inte. Philemon Arthur och hans kollega fortsätter i precis samma stil hela vägen. Och det blir bara värre. Om man tänker efter är inledningen med In kommer Gösta egentligen ganska melodiös, när man har hela skivan i perspektiv.
Låtar som Dyngan rinner i takt, Ingenting i din hjärna och Henning i sin presenning avlöser varandra i en aldrig sinande ström. Några få är runt tre minuter, en del två, men de flesta är någon minut eller bara en kort sekvens.
Sång på nordskånsk dialekt, en felstämd gitarr, diverse rytminstrument i form av kakburkar, värmeelement och andra fantasifulla musikverktyg ackompanjerar denna den allra underligaste LP som spelats in i Sverige. Någon förlaga hade den inte, någon uppföljare har Philemon Arthur vad jag vet aldrig fått.
Så här beskrev Expressen skivan 1972:
"Deras röster påminner om ljudet från en illa filad samt rostig bågsåg som en regnig måndagsmorgon dras över en kvistig granklamp" .
Över 40 år senare är fortfarande detta album helt unikt i den svenska popvärlden. Skivan har beskrivs som allt från helt olyssningsbar till en sinnessjuk orgie. Sanningen ligger ganska nära.
Förutom denna LP gavs 1987 ett kassettband ut med namnet Skisser över 1914 års badmössor. De bästa/flesta låtarna från dessa inspelningar hamnade 1992 på CD:n Musikens historia del 1 och 2, 2002 släpptes samlings-CD:n Får jag spy i ditt paraply?
Nr: 1527/2222
1972 fick den här LP:n utmärkelsen ”Årets grupproduktion” på den svenska grammisgalan. Det valet gjorde att grammisgalan efter en massiv kritikerstorm lades ner och inte återuppstod förrän 15 år senare. Finare presentation än så kan väl inte en svensk proggskiva få, eller hur?
Första gången jag hörde Philemon Arthur, vilket var någon gång i mitten av 70-talet, tänkte jag att; ”det där tramset kör de väl i nån låt bara, sen börjar det på riktigt”...
Men så var det inte. Philemon Arthur och hans kollega fortsätter i precis samma stil hela vägen. Och det blir bara värre. Om man tänker efter är inledningen med In kommer Gösta egentligen ganska melodiös, när man har hela skivan i perspektiv.
Låtar som Dyngan rinner i takt, Ingenting i din hjärna och Henning i sin presenning avlöser varandra i en aldrig sinande ström. Några få är runt tre minuter, en del två, men de flesta är någon minut eller bara en kort sekvens.
Sång på nordskånsk dialekt, en felstämd gitarr, diverse rytminstrument i form av kakburkar, värmeelement och andra fantasifulla musikverktyg ackompanjerar denna den allra underligaste LP som spelats in i Sverige. Någon förlaga hade den inte, någon uppföljare har Philemon Arthur vad jag vet aldrig fått.
Så här beskrev Expressen skivan 1972:
"Deras röster påminner om ljudet från en illa filad samt rostig bågsåg som en regnig måndagsmorgon dras över en kvistig granklamp" .
Över 40 år senare är fortfarande detta album helt unikt i den svenska popvärlden. Skivan har beskrivs som allt från helt olyssningsbar till en sinnessjuk orgie. Sanningen ligger ganska nära.
Förutom denna LP gavs 1987 ett kassettband ut med namnet Skisser över 1914 års badmössor. De bästa/flesta låtarna från dessa inspelningar hamnade 1992 på CD:n Musikens historia del 1 och 2, 2002 släpptes samlings-CD:n Får jag spy i ditt paraply?
Nr: 1527/2222
Varför kan man inte få veta namnen på de som spelat in under detta gruppnamn?
SvaraRadera