FRANK ZAPPA – BABY SNAKES – 1982
Finns det inte tillräckligt med liveinspelningar med Zappa? Det här är dessutom en soundtrack till en film nästan ingen sett och som släpptes flera år efter filmen. Borde man inte bli irriterad nu?
Nja, det finns ett problem med det resonemanget. Det är nämligen en ganska bra skiva, trots att den dök upp under en period, tidigt 80-tal, när Zappa mer eller mindre öste ut plattor.
Vi kan väl börja med Intro Rap som är en rätt udda – och kul – inledning. Andrian Belew på gitarr gör dessutom, som alltid när han lirade med Zappa, ett bra jobb.
Och Terry Bozzios djävulsduett med Frank i Titties´n´ Beer är också en sån där sak man inte vill missa. Ett oförglömligt ögonblick är när djävulen (Bozzio) ifrågasätter om Frank är tillräckligt ”bad” för helvetet...som då svarar ”I´ve been through it, I´ve seen it, remember I was signed to Warner Brothers for eight fucking years. And how bad is that?”.
Jones Crusher och Disco Boy var inte mina favoriter från Sherik Yerbouti-albumet. Men versionerna här ger dem en viss upprättelse.
Däremot känns Dinah Moe Humm lite tam, där hade jag väntat mig mer. Men å andra sidan är avslutningen med Punky´s Whips blixtrande, speciellt gitarrsolodelarna.
Nr: 417/2222
Finns det inte tillräckligt med liveinspelningar med Zappa? Det här är dessutom en soundtrack till en film nästan ingen sett och som släpptes flera år efter filmen. Borde man inte bli irriterad nu?
Nja, det finns ett problem med det resonemanget. Det är nämligen en ganska bra skiva, trots att den dök upp under en period, tidigt 80-tal, när Zappa mer eller mindre öste ut plattor.
Vi kan väl börja med Intro Rap som är en rätt udda – och kul – inledning. Andrian Belew på gitarr gör dessutom, som alltid när han lirade med Zappa, ett bra jobb.
Och Terry Bozzios djävulsduett med Frank i Titties´n´ Beer är också en sån där sak man inte vill missa. Ett oförglömligt ögonblick är när djävulen (Bozzio) ifrågasätter om Frank är tillräckligt ”bad” för helvetet...som då svarar ”I´ve been through it, I´ve seen it, remember I was signed to Warner Brothers for eight fucking years. And how bad is that?”.
Jones Crusher och Disco Boy var inte mina favoriter från Sherik Yerbouti-albumet. Men versionerna här ger dem en viss upprättelse.
Däremot känns Dinah Moe Humm lite tam, där hade jag väntat mig mer. Men å andra sidan är avslutningen med Punky´s Whips blixtrande, speciellt gitarrsolodelarna.
Nr: 417/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar