MOODY BLUES – SEVENTH SOJOURN – 1972
I början av 70-talet hade ingen hört talas om återvinning. Några återvinningsstationer och sortergårdar fanns inte i Jönköping i alla fall. Inte några second hand-butiker heller.
Ska man vara lite elak går det ju att hävda att Moody Blues var före sin tid på det området. Jag tänker då på Seventh Sojourn från 1972.
Inte för att jag är nån större expert på Moody Blues, men när jag lyssnar på skivan känns det som att jag hört det mesta förut. Alltså återvinning av gamla melodier.
Inte för att det är en dålig skiva, tvärtom, jag tycker egentligen Seventh Sojourn är bra, Moody Blues-gänget hade fantastisk känsla för bra pop och läckra melodier.
Men skivan är inte exeptionellt bra, vilket för min del är nästan ett krav på ett band som Moody Blues.
Dessutom räknas ju Seventh Sojourn till gruppens ”sju stora”. Det sista i raden visserligen, men ändå.
Skivan är inte så bra som föregångaren, Every Good Boy Deserves Favour, som i sin tur inte höll samma klass som sin föregångare, A Question Of Balance. Nån som anar ett mönster?
Men det går så klart att plocka fram en rad bra låtar, I´m Just A Singer (In A Rock And Roll Band) är visserligen rätt enkel, men en sjysst rocker. New Horizons och For My Lady ska man kanske också nämna, även om det allmänna intrycket blir ”mainstream”.
För gör nu det lilla tankeexperimentet att sätta till två kvinnliga röster till Moody Blues låtar. Vad får man då?
Jo, ABBA!
Med Agneta och Frida på sång här skulle Seventh Sojourn mycket väl kunnat bli en Arrival eller The Album.
Nr: 1464/2222
I början av 70-talet hade ingen hört talas om återvinning. Några återvinningsstationer och sortergårdar fanns inte i Jönköping i alla fall. Inte några second hand-butiker heller.
Men skivan är inte exeptionellt bra, vilket för min del är nästan ett krav på ett band som Moody Blues.
Dessutom räknas ju Seventh Sojourn till gruppens ”sju stora”. Det sista i raden visserligen, men ändå.
Skivan är inte så bra som föregångaren, Every Good Boy Deserves Favour, som i sin tur inte höll samma klass som sin föregångare, A Question Of Balance. Nån som anar ett mönster?
För gör nu det lilla tankeexperimentet att sätta till två kvinnliga röster till Moody Blues låtar. Vad får man då?
Jo, ABBA!
Med Agneta och Frida på sång här skulle Seventh Sojourn mycket väl kunnat bli en Arrival eller The Album.
Nr: 1464/2222
Håller helt med din recension. Jag gillar tidiga Moody Blues, men har inte någon riktig förståelse att denna platta räknas in i deras "stora" skivor. Plattorna de gjorde innan var mer spännande, denna känns - som du skriver - mer "mainstream" och ingen av låtarna sticker egentligen ut. Nej, inte ens den stora hiten I'm just a singer (in a rockn'roll band).
SvaraRadera