Knepigt men kul av Boomtown Rats

BOOMTOWN RATS – A TONIC FOR THE TROOPS – 1978

Det var inte I Don´t Like Mondays och LP:n The Fine Art Of Surfacing jag åkte dit på först när det gäller Boomtown Rats. Nej, det var skivan från året innan. Från den tid Boomtown Rats fortfarande var (nästan) ett punkband.

Eller punk förresten? Boomtown Rats hamnade nånstans mellan Buzzcocks och skahjältarna Madness. Det var knepiga låtar som Like Clockwork, (I Never Loved) Eva Braun, där Geldof leker att han är Hitler och reggaepunkiga Living In An Island.

Boomtown Rats var annorlunda och rejält konstiga jämfört med andra brittiska new wave- och punkband. Bob Geldofs musik var udda, lätt mystisk, skruvad och lite svår att förstå. Men det var kul låtar ändå.

Jag påstår inte att A Tonic For The Troops är Boomtown Rats bästa insats. Där tror jag nog att man ändå måste välja The Fine Art Of Surfacing, som tål att jämföras med de allra största new wave-plattorna, Costellos My Aim Is True och Clashs London Calling till exempel.

Men jag gillar A Tonic For The Troops för dess vilda energi. Man nästan ser Bob Geldof framför sig, skelande med ögonen och vevande som en galning med armarna. Det är bara hitlermustaschen som fattas...

Jodå, den här LP:n kan jag fortfarande få för mig att lyssna på någon gång emellanåt. Passar bra när man behöver ny energi och nya idéer.

Boomtown Rats tidiga skivor är proppfulla av inspiration och transpiration också för den delen.

Låtförslag: She´s So Modern.

Nr: 2007/2222