Sydstatsrocken lever

Sydstatsrock är det skärande ljudet från vassa gitarrer, samtidigt mjuk och smekande blues mixad med cajun och den äkta countryns lyster, som glödande kol och en sjudande gryta med doften av cayenne.

Här var Duane Allman mörkrets mästare, den äkta och ende the Prince of Darkness, som med smarta licks dompterade sin slidegitarr hänsynslöst för att få fram soundet direkt från söderns swampland. Många anser att när Allman Brothers släppte sin första platta 1969, föddes också sydstatsrocken.

Duane Allmans oefterliknerliga gitarrspel tillsammans med Greggs ödesmättade röst och klaviatur, skapade något alldeles nytt. Den efterföljande plattan Idlewild South från 1970, blev en kultskiva, med ett sound som många band senare försökt kopiera.

En del menar att Lynyrd Skynyrd var först. Hur som helst var de tidigt ute och skaffade sig också snart status som ledande i genren. Skynyrd förde in den lite tyngre rockens maffiga gitarrsound och tog sydstatsrocken i rätt riktning.


Trots att Duane Allman omkom i en bilolycka 1971 stod sydstatsrocken i mitten av 1970-talet på sin höjdpunkt. Allman Brothers Jessica, Melissa och Statesboro Blues fick världen att skaka. Och förstås, Whipping Post, vilken låt!
När Lynyrd Skynyrd släppte Sweet Home Alabama fanns inga gränser kvar att sudda ut.

De båda banden fick flera efterföljare. Det lilla skivbolaget Capricorn presenterade det ena lysande bandet efter det andra. Marshall Tucker Band låg nära folkmusiken och country och använde flöjt i sina låtar. Sea Level blandade rock med jazz och fick fram ett eget sound.

Wet Willie mixade söderns musik med bluesimprovisationer. Dickey Betts, gitarrist i Allman Brothers, gjorde dessutom flera oförglömliga soloplattor, liksom Gregg Allman.

I sydstatsrocken finns också tydliga inslag av södra USA:s rocktraditioner från Elvis Presley, Little Richard och Bo Diddley, som blandade sig med influenserna från den brittiska popen under mitten av 1960-talet.



Ganska typiskt att Gregg och Duane Allmans första band, the Escorts, lirade mer brittisk pop än de flesta engelska band.
Men där finns också inslag från den psykedeliska rocken, från band som Grateful Dead, som i slutet av 70-talet gjorde plattor i genren.


Sydstatsrockens storhetstid blev kort. Men musikstilen lever. Band som 38 Special och Gov´t Mule för traditionerna vidare. Allman Brothers och Lynyrd Skynyrd, med delvis nya sättningar, finns fortfarande och ger ut en och annan skiva.


Black Oak Arkansas, Rossington-Collins Band, Outlaws, Blackfoot, Charlie Daniels, Point Blank och, nåja, Atlanta Rhythm Section är andra rätt typiska sydstatsrockare, med undantag för vissa skivor. En och annan påstår säkert också att ZZ Tops tidiga (och senaste) skivor ska räknas till genren. Kanske det.