JACK GREEN – REVERSE LOGIC – 1981
Reverse Logic är Jack Greens uppföljare till Humanesque, den där rockpärlan som mitt i new wavehysterin försvann nånstans i mängden. Reverse Logic försvann den också, men av andra skäl.
Humanesque var nästan punkig och en riktigt tuff rockplatta som passade in bland alla fräcka nya vågen-band. Visst är Reverse Logic också en bra platta med flera sköna poplåtar och Jack Green har kvar sitt fräcka sound och krispiga gitarr.
Men de stora låtarna saknas och Jack Green tar inte ut svängarna lika mycket som på Humanesque. Det kanske inte alls är så, men för mig känns det som att Reverse Logic är lite försiktig och trevande.
Men möjligtvis sneglade Jack Green lite för mycket åt vad Elvis Costello, Graham Parker och de andra grabbarna höll på med, i stället för att fortsätta ge utrymme åt de hårdrocks- och glamrocksideér som fanns på Humanesque.
Det kan ha varit därför Reverse Logic inte på allvar konkurrera med storheter som Costelloklassikern This Years Model, Graham Parkers Squeezing Out Sparks eller Joe Jacksons I´m The Man.
Myten om den ”svåra” andraskivan blev härmed sanning fört Jack Green, trots att han egentligen hade gjort en en välgjord och ganska spännande platta.
Nåja, 1983 hittade Jack Green tillbaka med Mystique, även om det var lite för sent.
Men Reverse Logic är naturligtvis alldeles nödvändig att ha i samlingen oavsett. Cold Modern Day och Too Many Fools är de bästa spåren.
Dessutom har han en rad rutinerade musiker med sig i studion; Simon Fox, trummis i Be Bop Deluxe, Pretty Thingsgitarristen Pete Tolson och Ian Ellis basisten i Savoy Brown.
Nr: 649/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.
Reverse Logic är Jack Greens uppföljare till Humanesque, den där rockpärlan som mitt i new wavehysterin försvann nånstans i mängden. Reverse Logic försvann den också, men av andra skäl.
Men de stora låtarna saknas och Jack Green tar inte ut svängarna lika mycket som på Humanesque. Det kanske inte alls är så, men för mig känns det som att Reverse Logic är lite försiktig och trevande.
Det kan ha varit därför Reverse Logic inte på allvar konkurrera med storheter som Costelloklassikern This Years Model, Graham Parkers Squeezing Out Sparks eller Joe Jacksons I´m The Man.
Myten om den ”svåra” andraskivan blev härmed sanning fört Jack Green, trots att han egentligen hade gjort en en välgjord och ganska spännande platta.
Dessutom har han en rad rutinerade musiker med sig i studion; Simon Fox, trummis i Be Bop Deluxe, Pretty Thingsgitarristen Pete Tolson och Ian Ellis basisten i Savoy Brown.
Nr: 649/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar