WIZZARD – SEE MY BABY JIVE – 1973
Glamrockklassikern See My Baby Jive dyker emellanåt upp i mitt skivlyssnande, numera med allt längre mellanrum. Det är en skum singel från ett av glamrockens skummaste band med den vildögde Roy Wood som bandledare.
Låten är skum på så sätt att soundet skiljer sig från vad de andra glamrockbandet ägnade sig åt. Roy Wood öppnade upp för en mastodontisk ljudbild då han använde sig av Phil Spector-soundet, vilket kombinerades med de influenser han tagit med sig från ELO och samarbetet med Jeff Lynne. See My Baby Jive är mycket av allt, från början till slut...vilket är orsaken till jag numera sällan spelar låten...den är lite jobbig...
Låten dundrar burdust in och tar över allt ljudutrymme i rummet men verkar samtidigt rörig, till och med slarvig. Men jag gissar att det var så Roy Wood ville ha det, i denna oreda växer det ju ändå fram någon slags Ziggy Stardust-känsla; sexigt, futuristiskt och extremt. Glamrock.
See My Baby Jive kan inte avfärdas så lätt. Folk gillade ju den 1973, den tog ju sig hela vägen upp till förstaplatsen på engelska singellistan det året. B-sidan Bend Over Beethoven är konstigare. Det är en jazzlåt, möjligtvis någon form av inprovisation.
Utan att veta, ibland står till och med Google utan svar, skulle det kunna vara en parodi på ELO:s tolkning av Chuck Berrys Roll Over Beethoven. Men...
Nr: 105/singel
Glamrockklassikern See My Baby Jive dyker emellanåt upp i mitt skivlyssnande, numera med allt längre mellanrum. Det är en skum singel från ett av glamrockens skummaste band med den vildögde Roy Wood som bandledare.
Låten är skum på så sätt att soundet skiljer sig från vad de andra glamrockbandet ägnade sig åt. Roy Wood öppnade upp för en mastodontisk ljudbild då han använde sig av Phil Spector-soundet, vilket kombinerades med de influenser han tagit med sig från ELO och samarbetet med Jeff Lynne. See My Baby Jive är mycket av allt, från början till slut...vilket är orsaken till jag numera sällan spelar låten...den är lite jobbig...
Låten dundrar burdust in och tar över allt ljudutrymme i rummet men verkar samtidigt rörig, till och med slarvig. Men jag gissar att det var så Roy Wood ville ha det, i denna oreda växer det ju ändå fram någon slags Ziggy Stardust-känsla; sexigt, futuristiskt och extremt. Glamrock.
See My Baby Jive kan inte avfärdas så lätt. Folk gillade ju den 1973, den tog ju sig hela vägen upp till förstaplatsen på engelska singellistan det året. B-sidan Bend Over Beethoven är konstigare. Det är en jazzlåt, möjligtvis någon form av inprovisation.
Utan att veta, ibland står till och med Google utan svar, skulle det kunna vara en parodi på ELO:s tolkning av Chuck Berrys Roll Over Beethoven. Men...
Nr: 105/singel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar